Våren 2009 - sjukskrivning
Efter att jag hade fått reda på hur mina värden såg ut (läs mer här) funderade jag allt mer vad jag höll på med. Av olika skäl har jag under en längre tid inte trivts på mitt arbete och nu fanns det inte längre något att tvivla på, jag höll på att slita ut mig på något som jag egentligen inte trivdes med. Existentiella frågor kring vad meningen med livet var snurrade runt i mitt huvud, jag fick allt svårare att koncentrera mig, jag blev gråtmild och kände allt mer att något radikalt måste göras. Till slut kom en helg då allt bara snurrade, jag grät mest hela tiden och mådde fruktansvärt dåligt. Veckan därpå gick jag till min husläkare och jag sjukskrevs. Jag är sedan dess sjukskriven på heltid men i slutet av augusti har jag ett rehabiliteringsmöte med företagshälsovården och arbetsgivaren inplanerat.
Vikt och mått 26/7-09
Nu har första avstämningen ägt rum. I söndags vägde och mätte jag mig (samt fotograferades). Midjemåttet stannade fortfarande på 102 cm men vikten landade på 82,2 kg, en minskning på 0,6 kg. Inte mycket att hurra för men i alla fall i rätt riktning. Det här handlar ju inte om en "kur" utan en rejäl omställning som ska ge resultat långsiktigt. Jag har lyckats hålla mina föresatser om inget intag på kvällen samt inget "snask". Dessutom försöker jag undvika för mycket kolhydratrik kost, jag har inte smör på morgonmackorna, jag äter mycket grönsaker och frukt utan att för den sakens skull trycka i mig mängder. Jag försöker också att känna efter vad som är lagom eftersom jag med mitt tidigare stressade leverne gärna åt "för säkerhets skull" eftersom jag inte riktigt hann känna efter...
Jag kommer längs vägen att utöka och modifiera mina "matregler" allt eftersom jag finner ut vad som passar mig i kombination med att min familj i övrigt alla är smala och måste få i sig tillräckligt.
När jag petar in den nya vikten i Excel-dokumentet som du kan hitta på http://56kilo.se så ser jag att jag når min målvikt 11/2-10 :-) Det kanske är lite förhastat att dra några förhastade slutsatser kring dessa två ynka mätvärden men som sagt, det är i alla fall i rätt riktning.
Jag kommer längs vägen att utöka och modifiera mina "matregler" allt eftersom jag finner ut vad som passar mig i kombination med att min familj i övrigt alla är smala och måste få i sig tillräckligt.
När jag petar in den nya vikten i Excel-dokumentet som du kan hitta på http://56kilo.se så ser jag att jag når min målvikt 11/2-10 :-) Det kanske är lite förhastat att dra några förhastade slutsatser kring dessa två ynka mätvärden men som sagt, det är i alla fall i rätt riktning.
Tankar kring medvetenhet konsumtion - kontroll över ekonomin
Jag och min man har under senaste tiden haft mycket tankar kring vilken roll vår ekonomi har i vårt liv. I början känns varje steg uppåt på karriärstegen roligt, både med tanke på det rent yrkesmässiga vad gäller ansvar, kompetens etc. men också vad beträffar den ofta ökande lönen. Men i takt med att ekonomin redan blivit god, man får barn mm. så riskerar man att hamna i ett ekorrhjul av mer pengar, stress, behov av materiell tillfredsställelse för snabba kickar, mer pengar behövs för att ha råd etc.
Just nu läser jag Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson (jag återkommer med en sammanfattande reflexion av boken när jag läst klart). I den boken läser jag
...det är lätt att dras med i en ekorrhjulsliknande tillvaro där en ond cirkel av ständigt ökande arbetsmängd leder till tidsbrist som leder till konsumtion som leder till ökat pengabehov som leder till mer arbete.
Meningen beskriver ytterligt väl den känsla som smugit sig på mig med åren. Vi märkte att vi varje månad hade mer utgifter än vi trodde, något vi förklarade med att "men den här månaden betalade vi den resan" eller "men det var mycket nu med renoveringen" etc. Till slut var vi tvungna att inse att vi ägnade oss åt kvalificerat självbedrägeri, det som var enstaka utgifter upprepade sig hela tiden men på olika sätt. För att skapa någon slags överblick över vår ekonomiska situation har jag och min man gjort en budget där vi punkt för punkt gått igenom vilka värden som är viktiga i vårt liv, vad det får kosta och hur mycket vi därmed måste få in varje månad. Just nu håller vi på med en uppföljning för att se hur väl vi kan följa det vi satt upp för att sedan kunna justera det på lämpligt sätt. Som tur är har vi varit väldigt eniga kring vad som är viktigt vilket givetvis underlättat vårt arbete med budgeten.
Vår budget är inte på något sätt snålt tilltagen, den innebär dock en åtstramning av tidigare ganska spendersamma levnadssätt. Det vore förmätet att kalla vår åtgärd för "frivillig enkelhet" men "medveten konsumtion" kanske kan passa som benämning. Du kan läsa mer om medveten konsumtion på Ankis blogg och Jonas blogg.
Vikt - nuläge, regler och mål.
På söndagarna ska jag till kvällen väga mig samt ta kort på mig själv framifrån, bakifrån och från sida. Jag ska också ta mitt midjemått för att så kunna följa hur kroppen förändras. Jag startade nu i söndags 19/7 och vägde då 82,8 kg till mina 174 cm. Det ger ett BMI på 27,3 vilket alltså är överviktigt. Midjemåttet var på 102 cm. När jag var på hälsokontrollen på jobbet sa de att jag ska mäta mitt emellan nedersta revbenet och höftkammen, i mitt fall är det ganska precis vid naveln så jag mäter tvärs över naveln för enkelhetens skull. Foton kommer inom kort.
Mina regler för hur jag ska äta blir till en början väldigt enkla:
- Inte äta någonting efter middagen, jag kan ta en kopp te med mjölk och honung men inte någonting till.
- Inga kakor, godis eller glass.
Min vikthistoria
Som barn var jag petig i maten - periodvis åt jag bara ett fåtal rätter, hatade potatis etc. - och var följaktligen väldigt smal. Det var jag egentligen genom hela skoltiden, upp till gymnasiet. I och med att man i tonåren började växa så blev jag något rundare under gymnasietiden men vägde c:a 58 kg till mina 174 cm när jag slutade tredje ring. Det ger ett BMI på 19.1 vilket är i den undre regionen av vad som är hälsosamt. Kvinnor bör ligga mellan 19 och 25. Direkt efter gymnasiet började jag plugga på universitetet och gick snabbt upp till 64 kg, något som gav mig ett BMI på 21.1 vilket alltså fortfarande var ett lågt BMI. Jag minns dock att jag tyckte att jag var för rund, jag ville gärna vara smalare...
Hur som helst, jag vägde ungefär så mycket ända tills jag blev gravid med mitt första barn. De tre första månaderna minns jag mest som en evig hunger. Jag åt och åt och var hela tiden supertrött och superhungrig. Det satte naturligtvis sina spår och jag gick upp mellan 20 och 25 kilo. Min älskade bebis föddes och jag minns att jag var förvånad över att jag inte med en gång återgick i normal storlek. Hur magen såg ut ska vi inte tala om... När ett halvår hade gått vägde jag 70 kg, något som jag tyckte var för mycket. Så här i efterhand kan jag konstatera att mitt BMI låg på 23.2, gott och väl inom vad som är hälsosamt. Jag var dock fortfarande ung och ville gå tillbaka till en smal och stark kropp. På min älsklings halvårsdag hade jag slutat amma och jag travade iväg till Viktväktarna. Jag hade en otrolig disciplin och gick relativt fort ner mycket i vikt. Jag åt nyttigt (och lite!) och började träna. Till slut hade jag gått ner till 56 kg (de sista kilorna efter avslutad viktväktarkurs). Detta ger ett BMI på 18.5, lite i underkant alltså.
För att göra en lång historia kort kan jag konstatera att jag har varit superhungrig de tre första månaderna av varje graviditet. Och med fem barn innebär det en hel del extra kilon... Jag har varit varierande duktig att gå ner i vikt efter graviditeterna, efter mitt första och andra barn gick jag ner ordentligt, efter nummer tre hyfsat men efter nummer fyra och fem har jag inte gått ner till en vikt som ligger under BMI 25 förutom under en kortare bantningsperiod.
Nu väger jag drygt 80 kg vilket ger ett BMI som visar på övervikt men inte på fetma. Jag har dock det mesta av min övervikt samlad på magen vilket INTE är bra för hälsan. Jag kommer inom kort att återkomma med mina mål kring vikten men nu vet ni lite kring min vikthistoria.
Hur som helst, jag vägde ungefär så mycket ända tills jag blev gravid med mitt första barn. De tre första månaderna minns jag mest som en evig hunger. Jag åt och åt och var hela tiden supertrött och superhungrig. Det satte naturligtvis sina spår och jag gick upp mellan 20 och 25 kilo. Min älskade bebis föddes och jag minns att jag var förvånad över att jag inte med en gång återgick i normal storlek. Hur magen såg ut ska vi inte tala om... När ett halvår hade gått vägde jag 70 kg, något som jag tyckte var för mycket. Så här i efterhand kan jag konstatera att mitt BMI låg på 23.2, gott och väl inom vad som är hälsosamt. Jag var dock fortfarande ung och ville gå tillbaka till en smal och stark kropp. På min älsklings halvårsdag hade jag slutat amma och jag travade iväg till Viktväktarna. Jag hade en otrolig disciplin och gick relativt fort ner mycket i vikt. Jag åt nyttigt (och lite!) och började träna. Till slut hade jag gått ner till 56 kg (de sista kilorna efter avslutad viktväktarkurs). Detta ger ett BMI på 18.5, lite i underkant alltså.
För att göra en lång historia kort kan jag konstatera att jag har varit superhungrig de tre första månaderna av varje graviditet. Och med fem barn innebär det en hel del extra kilon... Jag har varit varierande duktig att gå ner i vikt efter graviditeterna, efter mitt första och andra barn gick jag ner ordentligt, efter nummer tre hyfsat men efter nummer fyra och fem har jag inte gått ner till en vikt som ligger under BMI 25 förutom under en kortare bantningsperiod.
Nu väger jag drygt 80 kg vilket ger ett BMI som visar på övervikt men inte på fetma. Jag har dock det mesta av min övervikt samlad på magen vilket INTE är bra för hälsan. Jag kommer inom kort att återkomma med mina mål kring vikten men nu vet ni lite kring min vikthistoria.
Jag och yoga
Jag kommer inte exakt ihåg när jag utövade yoga första gången. Det kan ha varit något av Friskis och Svettis pass KI yoga men jag är inte riktigt säker. Hur som helst tycker jag nu med lite mer erfarenhet av yoga att det kanske inte är någon alldeles representativ erfarenhet av yoga.
Inför år 2008 hade jag bestämt mig för att satsa lite mer på livskvalitet, jag skulle gå ner till 50% på mitt arbete och delvis vara barnledig (vi hade gamla dagar kvar), delvis satsa mer på vårt familjeföretag. Som en markering på min satsning åkte jag i januari iväg på en hälsovistelse på Masesgården i Dalarna. Temat för vistelsen var yoga och meditation. Som ledare för meditationen hade vi Katarina Di Leva. Malin Berghagen som skulle ha lett yogan var upptagen av en premiär så istället hade vi en manlig yogaledare som jag tyvärr har glömt namnet på. Hans uppgift var sannerligen inte enkel, vi var allt från totala nybörjare till ganska avancerade inom yoga. För mig som var otränad, stel och ovan vid yoga var första passet mer eller mindre en chock. I slutet av vistelsen hade ledaren delat upp oss i oerfarna och mer erfarna och alla fick mer ut av övningarna. Sammantaget var vistelsen på Masesgården en helt fantastisk upplevelse. Vila, motion och hälsosam vegetarisk mat skapade en underbar stämning bland alla oss som var där. När jag åkte därifrån kändes det lite som att lämna tonårstidens språkresor, man vet att man aldrig mer kommer träffas men man delar något fantastiskt tillsammans.
Sommaren 2008 bestämde jag så att jag skulle fortsätta med yoga på ett mer regelbundet sätt. Mina tankar kring yoga handlade mycket om träning men framför allt om mer mentala bitar. När jag så Googlade på yoga och den stad som jag bor i kom flera alternativ upp. Eftersom jag inte hade en aning om vad de olika sorters yoga stod för gick jag mest på vilka tider som passade mig. När jag så ringde upp den ledare som skulle ha det passet jag valt och hon förklarade att Ashtanga yoga som var det jag hade valt var en väldigt fysisk form av yoga blev jag skraj... Jag hade ju mitt minne från Masesgården och ville inte uppleva samma sak en gång till. Hon förklarade dock att vi gick framåt i ett lugnt tempo och att det fanns damer på 60 år som klarade av det. Jag tänkte att jag kunde ju i alla fall prova.
De första gångerna blev jag helt slut! Vi gjorde inte mycket mer än solhälsningar men jag minns hur jag när jag stod i hunden (se bilden nedan), såg hur mina ben darrade... Men jag var ändå helt fast! Jag kände gång efter gång hur mycket starkare och mjukare jag blev på samma gång vilket var helt fantastiskt. Jag har alltid varit extremt stel (även fast jag höll på med gymnastik i många år som barn) och just denna känsla av vighet (relativt sätt...) var fantastisk. För alla er som inte har provat kan jag bara säga, ge Ashtanga yoga en chans!
Bild från www.tara.se.
Inför år 2008 hade jag bestämt mig för att satsa lite mer på livskvalitet, jag skulle gå ner till 50% på mitt arbete och delvis vara barnledig (vi hade gamla dagar kvar), delvis satsa mer på vårt familjeföretag. Som en markering på min satsning åkte jag i januari iväg på en hälsovistelse på Masesgården i Dalarna. Temat för vistelsen var yoga och meditation. Som ledare för meditationen hade vi Katarina Di Leva. Malin Berghagen som skulle ha lett yogan var upptagen av en premiär så istället hade vi en manlig yogaledare som jag tyvärr har glömt namnet på. Hans uppgift var sannerligen inte enkel, vi var allt från totala nybörjare till ganska avancerade inom yoga. För mig som var otränad, stel och ovan vid yoga var första passet mer eller mindre en chock. I slutet av vistelsen hade ledaren delat upp oss i oerfarna och mer erfarna och alla fick mer ut av övningarna. Sammantaget var vistelsen på Masesgården en helt fantastisk upplevelse. Vila, motion och hälsosam vegetarisk mat skapade en underbar stämning bland alla oss som var där. När jag åkte därifrån kändes det lite som att lämna tonårstidens språkresor, man vet att man aldrig mer kommer träffas men man delar något fantastiskt tillsammans.
Sommaren 2008 bestämde jag så att jag skulle fortsätta med yoga på ett mer regelbundet sätt. Mina tankar kring yoga handlade mycket om träning men framför allt om mer mentala bitar. När jag så Googlade på yoga och den stad som jag bor i kom flera alternativ upp. Eftersom jag inte hade en aning om vad de olika sorters yoga stod för gick jag mest på vilka tider som passade mig. När jag så ringde upp den ledare som skulle ha det passet jag valt och hon förklarade att Ashtanga yoga som var det jag hade valt var en väldigt fysisk form av yoga blev jag skraj... Jag hade ju mitt minne från Masesgården och ville inte uppleva samma sak en gång till. Hon förklarade dock att vi gick framåt i ett lugnt tempo och att det fanns damer på 60 år som klarade av det. Jag tänkte att jag kunde ju i alla fall prova.
De första gångerna blev jag helt slut! Vi gjorde inte mycket mer än solhälsningar men jag minns hur jag när jag stod i hunden (se bilden nedan), såg hur mina ben darrade... Men jag var ändå helt fast! Jag kände gång efter gång hur mycket starkare och mjukare jag blev på samma gång vilket var helt fantastiskt. Jag har alltid varit extremt stel (även fast jag höll på med gymnastik i många år som barn) och just denna känsla av vighet (relativt sätt...) var fantastisk. För alla er som inte har provat kan jag bara säga, ge Ashtanga yoga en chans!
Bild från www.tara.se.Mina underbara barn
Jag har fem alldeles fantastiska barn. De bor fortfarande hemma alla fem men det dröjer nog inte många år innan de äldsta flyger ur boet. Innan jag fick barn hade jag en föreställning om att barn i en familj är "lika" och att det mer eller mindre skulle bli som att ha många likadana när man fick fler barn, ungefär som små kloner av varandra. Jag kunde inte ha mer fel! Mina barn är alla väldigt individuella, de har sina egna utseenden, sätt, intressen, ja allt! Det gör mig så glad eftersom jag vill att de ska utvecklas till just den de själva är.
Min blogg kommer att handla om mig och därför kommer givetvis barnen att finnas med eftersom de utgör en så stor del av mitt liv. Dock kommer jag inte att skriva om var och en på ett sätt som går att känna igen eller identifiera, jag tycker att var och en ska få välja vad som ska lämnas ut om just han eller henne.
Mina älskade barn, ni är helt underbara allihop. Jag älskar er bortom all rim och reson, var och en på sitt sätt. Älsklingar!
Min blogg kommer att handla om mig och därför kommer givetvis barnen att finnas med eftersom de utgör en så stor del av mitt liv. Dock kommer jag inte att skriva om var och en på ett sätt som går att känna igen eller identifiera, jag tycker att var och en ska få välja vad som ska lämnas ut om just han eller henne.
Mina älskade barn, ni är helt underbara allihop. Jag älskar er bortom all rim och reson, var och en på sitt sätt. Älsklingar!
Problem med hållningen - gamnacke!
Jag har så länge jag kan minnas haft stora problem med hållningen. Kutig rygg har successivt lett till s.k. gamnacke, se exempel på bilden nedan.
Jag vill dock poängtera att i mitt fall var det oerhört mycket mer accentuerat. Sommaren 2008 frågade ett av mina barn om jag hade fått ett veck i nacken för att jag använda halsband (vilket jag inte så ofta gör...) Jag insåg att något måste göras och gick till min husläkare som remitterade mig till en sjukgymnast. Under hösten gick jag ett flertal gånger på behandling och fick klart för mig att mitt stora problem är min stelhet i bröstryggen. Vilken tur att jag redan hade börjat på yoga (jag kommer inom kort att berätta mer om det)! Nu går jag regelbundet på yoga och får en allt bättre hållning!
Jag vill dock poängtera att i mitt fall var det oerhört mycket mer accentuerat. Sommaren 2008 frågade ett av mina barn om jag hade fått ett veck i nacken för att jag använda halsband (vilket jag inte så ofta gör...) Jag insåg att något måste göras och gick till min husläkare som remitterade mig till en sjukgymnast. Under hösten gick jag ett flertal gånger på behandling och fick klart för mig att mitt stora problem är min stelhet i bröstryggen. Vilken tur att jag redan hade börjat på yoga (jag kommer inom kort att berätta mer om det)! Nu går jag regelbundet på yoga och får en allt bättre hållning!
Bild från Medicinsk bakgrund
Under våren fick vi genom jobbet göra en enklare hälsokontroll. Denna kontroll visade att jag hade något förhöjda blodfetter, något förhöjt kolesterol (det onda), högt blodtryck (jag har alltid haft lågt tidigare). Dessutom visade mitt midjemått 100cm, för kvinnor är risken för hjärt-kärl-problematik förhöjd över 80cm och kraftigt förhöjd över 88cm. Med diabetes typ II i familjen var detta en riktig tankeställare. Självklart har jag vetat att jag är överviktig, jag är ju inte blind, men på något sätt hade jag hållit det i från mig med att det skulle ordna sig, SEN. Nu blev det tydligt svart på vitt att jag hade ett hälsoproblem NU som jag måste ta tag i!
Aspekter på förändring
En livsstilsförändring kan naturligtvis göras på massor med olika sätt. I mitt fall kommer förändringen handla om följande aspekter:
Jag kommer framledes att specificera för respektive punkt hur mitt liv ser ut idag vid början av min förändringsprocess, hur mina mål ser ut samt då och då uppdatera hur jag uppfattar att jag ligger till för stunden. Jag kanske kommer att förändra mina mål under resans gång, lägga till eller ta bort mål allt eftersom jag trevar mig fram längs vägen. Det ska bli så spännande!
- Kost - jag vill äta nyttigare och därmed må bättre och samtidigt gå ner i vikt.
- Motion - genom att röra mer på mig vill jag få en bättre fysik och gå ner i vikt.
- Sömn - jag vill sova mer och ha en bättre kvalitet på sömnen.
- Stress - mitt liv ska inte vara tidspressat, det jag vill göra ska jag kunna göra utan att stressa.
- Miljö - de val jag gör ska vara medvetna och vara långsiktigt hållbara för miljön.
- Ekonomi - jag vill leva på ett ekonomiskt medvetet sätt och inte överkonsumera.
- Ordning hemma - jag vill rensa upp i förråd, hyllor mm. och skapa en mer avskalad ordning. Inga onödiga prylar!
- Lycka - mitt liv ska vara här och nu med mig själv, min familj och mina vänner, inte sen.
Jag kommer framledes att specificera för respektive punkt hur mitt liv ser ut idag vid början av min förändringsprocess, hur mina mål ser ut samt då och då uppdatera hur jag uppfattar att jag ligger till för stunden. Jag kanske kommer att förändra mina mål under resans gång, lägga till eller ta bort mål allt eftersom jag trevar mig fram längs vägen. Det ska bli så spännande!
Ayurveda - vägledning och inspiration för välbefinnande.
Jag har tänkt att ha med personliga reflexioner kring de böcker som jag läser inom de områden som är aktuella för min livsstilsförändring. Reflexionerna är tänkta att inspirera andra men också som minne för mig själv kring vad jag har läst och vad jag tyckte.
En bok jag läst nu under sommaren heter Ayurveda - vägledning och inspiration för välbefinnande av Donn Brennan. Boken har ett pedagogiskt upplägg med fyra kapitel:
En bok jag läst nu under sommaren heter Ayurveda - vägledning och inspiration för välbefinnande av Donn Brennan. Boken har ett pedagogiskt upplägg med fyra kapitel:
- Ayurveda idag
- De tre doshorna
- Vägen till hälsa
- De ayurvediska cyklerna
Jag och ayurveda
En av de aspekter på välbefinnande som jag har börjat tycka är intressant är skillnaden mellan hälsa och frånvaro av sjukdom. Enligt västerländskt synsätt (och som jag med min naturvetenskapliga bakgrund delade) är hälsa och frånvaro av sjukdom i stort sett samma sak. För den som har levt under stark stress och tidspress under lång tid blir det dock tydligt att det kan vara två vitt skilda tillstånd. Då den västerländska medicinen har svårt att komma åt just frånvaron av hälsa annat än genom medicinering av symptom (högt blodtryck etc.) börjar allt fler söka sig till olika former av alternativmedicin.
En form av alternativmedicin är ayurveda (= läran om livet). Jag kom första gången i kontakt med ayurveda då jag lyssnade på Christina Doctares bok Vägen till hälsa - det bästa av väst och det största av öst. Christina Doctare är läkare och förespråkar integrativ medicin, dvs hon vill minska klyftorna mellan skolmedicin och alternativmedicin.
En form av alternativmedicin är ayurveda (= läran om livet). Jag kom första gången i kontakt med ayurveda då jag lyssnade på Christina Doctares bok Vägen till hälsa - det bästa av väst och det största av öst. Christina Doctare är läkare och förespråkar integrativ medicin, dvs hon vill minska klyftorna mellan skolmedicin och alternativmedicin.
Lite om mig själv
Den här bloggen kommer (åtminstone till en början) att vara anonym. Jag vill dock att den ska kännas personlig utan att för den skull vara alltför privat och ska därför då och då ge er små glimtar av vem jag är.
Jag är kvinna strax över 40 år, bor i en mellanstor svensk stad med min man, mina fem barn och vår hund. Min utbildning är av teknisk/naturvetenskaplig karaktär och jag har under mina yrkesverksamma år haft anställning inom detta område. Detta innebär i sin tur att min arbetsplats i stor utsträckning är mansdominerad, något som jag kommer att återkomma till längre fram.
Jag är kvinna strax över 40 år, bor i en mellanstor svensk stad med min man, mina fem barn och vår hund. Min utbildning är av teknisk/naturvetenskaplig karaktär och jag har under mina yrkesverksamma år haft anställning inom detta område. Detta innebär i sin tur att min arbetsplats i stor utsträckning är mansdominerad, något som jag kommer att återkomma till längre fram.
Bloggens syfte
Min tanke med bloggen är att jag ska bringa struktur i min satsning på en större livsstilsförändring. För mig blir det lätt så att jag läser och tänker mycket men jag är verkligen urdålig på att skriva ner vad jag tänker och på så sätt bringa en ordning i allt. Bloggen är därför i första hand tänkt som en dagbok och/eller reflexionsbok för mig själv. Sen är det givetvis så att jag tycker det vore jättespännande om många läsare hittade hit och gav mig stöd och hjälp i denna förändringsprocess.
Nu är vi på väg!
Designen på bloggen börjar likna något, lite länkar är tillagda och jag börjar så smått bli nöjd med utseendet på sidan. Känns bra!
Har idag gått långpromenad med vår hund. Skönt att röra på sig i det fina vädret!
Välkommen till min nya blogg!
Så, nu börjar det! Min trevande vandring i bloggvärlden tar sin början. Ja, början och början förresten, läst bloggar har jag ju gjort ett längre tag förstås. Men nu ska det bli en blogg även för mig.
Min blogg ska handla om min nya livsstil, en hälsosammare sådan både för mig och miljön. Häng med redan från början även om det initialt mest kommer att handla om mina målsättningar. Sen ska jag självklart fixa till utseendet på bloggen också...
Min blogg ska handla om min nya livsstil, en hälsosammare sådan både för mig och miljön. Häng med redan från början även om det initialt mest kommer att handla om mina målsättningar. Sen ska jag självklart fixa till utseendet på bloggen också...
