Jag och yoga

Jag kommer inte exakt ihåg när jag utövade yoga första gången. Det kan ha varit något av Friskis och Svettis pass KI yoga men jag är inte riktigt säker. Hur som helst tycker jag nu med lite mer erfarenhet av yoga att det kanske inte är någon alldeles representativ erfarenhet av yoga.

Inför år 2008 hade jag bestämt mig för att satsa lite mer på livskvalitet, jag skulle gå ner till 50% på mitt arbete och delvis vara barnledig (vi hade gamla dagar kvar), delvis satsa mer på vårt familjeföretag. Som en markering på min satsning åkte jag i januari iväg på en hälsovistelse på Masesgården i Dalarna. Temat för vistelsen var yoga och meditation. Som ledare för meditationen hade vi Katarina Di Leva. Malin Berghagen som skulle ha lett yogan var upptagen av en premiär så istället hade vi en manlig yogaledare som jag tyvärr har glömt namnet på. Hans uppgift var sannerligen inte enkel, vi var allt från totala nybörjare till ganska avancerade inom yoga. För mig som var otränad, stel och ovan vid yoga var första passet mer eller mindre en chock. I slutet av vistelsen hade ledaren delat upp oss i oerfarna och mer erfarna och alla fick mer ut av övningarna. Sammantaget var vistelsen på Masesgården en helt fantastisk upplevelse. Vila, motion och hälsosam vegetarisk mat skapade en underbar stämning bland alla oss som var där. När jag åkte därifrån kändes det lite som att lämna tonårstidens språkresor, man vet att man aldrig mer kommer träffas men man delar något fantastiskt tillsammans.

Sommaren 2008 bestämde jag så att jag skulle fortsätta med yoga på ett mer regelbundet sätt. Mina tankar kring yoga handlade mycket om träning men framför allt om mer mentala bitar. När jag så Googlade på yoga och den stad som jag bor i kom flera alternativ upp. Eftersom jag inte hade en aning om vad de olika sorters yoga stod för gick jag mest på vilka tider som passade mig. När jag så ringde upp den ledare som skulle ha det passet jag valt och hon förklarade att Ashtanga yoga som var det jag hade valt var en väldigt fysisk form av yoga blev jag skraj... Jag hade ju mitt minne från Masesgården och ville inte uppleva samma sak en gång till. Hon förklarade dock att vi gick framåt i ett lugnt tempo och att det fanns damer på 60 år som klarade av det. Jag tänkte att jag kunde ju i alla fall prova.

De första gångerna blev jag helt slut! Vi gjorde inte mycket mer än solhälsningar men jag minns hur jag när jag stod i hunden (se bilden nedan), såg hur mina ben darrade... Men jag var ändå helt fast! Jag kände gång efter gång hur mycket starkare och mjukare jag blev på samma gång vilket var helt fantastiskt. Jag har alltid varit extremt stel (även fast jag höll på med gymnastik i många år som barn) och just denna känsla av vighet (relativt sätt...) var fantastisk. För alla er som inte har provat kan jag bara säga, ge Ashtanga yoga en chans!

Bild från www.tara.se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0