Min vikthistoria
Som barn var jag petig i maten - periodvis åt jag bara ett fåtal rätter, hatade potatis etc. - och var följaktligen väldigt smal. Det var jag egentligen genom hela skoltiden, upp till gymnasiet. I och med att man i tonåren började växa så blev jag något rundare under gymnasietiden men vägde c:a 58 kg till mina 174 cm när jag slutade tredje ring. Det ger ett BMI på 19.1 vilket är i den undre regionen av vad som är hälsosamt. Kvinnor bör ligga mellan 19 och 25. Direkt efter gymnasiet började jag plugga på universitetet och gick snabbt upp till 64 kg, något som gav mig ett BMI på 21.1 vilket alltså fortfarande var ett lågt BMI. Jag minns dock att jag tyckte att jag var för rund, jag ville gärna vara smalare...
Hur som helst, jag vägde ungefär så mycket ända tills jag blev gravid med mitt första barn. De tre första månaderna minns jag mest som en evig hunger. Jag åt och åt och var hela tiden supertrött och superhungrig. Det satte naturligtvis sina spår och jag gick upp mellan 20 och 25 kilo. Min älskade bebis föddes och jag minns att jag var förvånad över att jag inte med en gång återgick i normal storlek. Hur magen såg ut ska vi inte tala om... När ett halvår hade gått vägde jag 70 kg, något som jag tyckte var för mycket. Så här i efterhand kan jag konstatera att mitt BMI låg på 23.2, gott och väl inom vad som är hälsosamt. Jag var dock fortfarande ung och ville gå tillbaka till en smal och stark kropp. På min älsklings halvårsdag hade jag slutat amma och jag travade iväg till Viktväktarna. Jag hade en otrolig disciplin och gick relativt fort ner mycket i vikt. Jag åt nyttigt (och lite!) och började träna. Till slut hade jag gått ner till 56 kg (de sista kilorna efter avslutad viktväktarkurs). Detta ger ett BMI på 18.5, lite i underkant alltså.
För att göra en lång historia kort kan jag konstatera att jag har varit superhungrig de tre första månaderna av varje graviditet. Och med fem barn innebär det en hel del extra kilon... Jag har varit varierande duktig att gå ner i vikt efter graviditeterna, efter mitt första och andra barn gick jag ner ordentligt, efter nummer tre hyfsat men efter nummer fyra och fem har jag inte gått ner till en vikt som ligger under BMI 25 förutom under en kortare bantningsperiod.
Nu väger jag drygt 80 kg vilket ger ett BMI som visar på övervikt men inte på fetma. Jag har dock det mesta av min övervikt samlad på magen vilket INTE är bra för hälsan. Jag kommer inom kort att återkomma med mina mål kring vikten men nu vet ni lite kring min vikthistoria.
Hur som helst, jag vägde ungefär så mycket ända tills jag blev gravid med mitt första barn. De tre första månaderna minns jag mest som en evig hunger. Jag åt och åt och var hela tiden supertrött och superhungrig. Det satte naturligtvis sina spår och jag gick upp mellan 20 och 25 kilo. Min älskade bebis föddes och jag minns att jag var förvånad över att jag inte med en gång återgick i normal storlek. Hur magen såg ut ska vi inte tala om... När ett halvår hade gått vägde jag 70 kg, något som jag tyckte var för mycket. Så här i efterhand kan jag konstatera att mitt BMI låg på 23.2, gott och väl inom vad som är hälsosamt. Jag var dock fortfarande ung och ville gå tillbaka till en smal och stark kropp. På min älsklings halvårsdag hade jag slutat amma och jag travade iväg till Viktväktarna. Jag hade en otrolig disciplin och gick relativt fort ner mycket i vikt. Jag åt nyttigt (och lite!) och började träna. Till slut hade jag gått ner till 56 kg (de sista kilorna efter avslutad viktväktarkurs). Detta ger ett BMI på 18.5, lite i underkant alltså.
För att göra en lång historia kort kan jag konstatera att jag har varit superhungrig de tre första månaderna av varje graviditet. Och med fem barn innebär det en hel del extra kilon... Jag har varit varierande duktig att gå ner i vikt efter graviditeterna, efter mitt första och andra barn gick jag ner ordentligt, efter nummer tre hyfsat men efter nummer fyra och fem har jag inte gått ner till en vikt som ligger under BMI 25 förutom under en kortare bantningsperiod.
Nu väger jag drygt 80 kg vilket ger ett BMI som visar på övervikt men inte på fetma. Jag har dock det mesta av min övervikt samlad på magen vilket INTE är bra för hälsan. Jag kommer inom kort att återkomma med mina mål kring vikten men nu vet ni lite kring min vikthistoria.
Kommentarer
Trackback
