En ny livsstil!

Igår beställde jag höstjackor till de två minsta barnen i HM:s webshop. Ett hösttecken så gott som något. Lite vemodigt men jag har alltid älskat hösten och återgång till vardag igen.

Mitt äldsta barn tog studenten nu i våras och kommer att flytta långt bort från familjen för att börja läsa på universitetet i höst. Känslan är blandad, jättesorgset att han inte ska bo med oss längre men också jätteskönt att han vet vad han vill och har kommit in på en utbildning som han ser fram emot att få gå. Det är så att säga "som det ska" men givetvis en väldigt ovan känsla. En ny fas i livet tar vid, vi kommer att ha barn som inte bor hemma men som då och då kommer och hälsar på oss. Det ska bli spännande!

Jag har bestämt mig för att jag har yogat klart (i organiserad form) för sommaren här på Gotland. Det var som jag skrev tidigare helt magiskt när Thomasine var där och ledde oss men jag har inte riktigt uppnått den där härliga känslan som brukar uppfylla mig efter att hon åkte för att få sin behandling. Jag VET att jag borde kunna sätta mig över den där mellanstadiekänslan av att jag är utanför men jag orkar inte ta tag i det just nu. Nu vill jag ägna sista tiden på semestern åt att vara med min familj, njuta, äta gott (och åtminstone ganska nyttigt :-)), försöka röra mig ändå i form av promenader, cykelturer med hunden och lite yoga på egen hand.

Jag bara måste tipsa om ett bröd som är fantastiskt gott och otroligt enkelt att baka. Här hittar du den underbara filmjölkslimpan, baka och njut!

Något som blir extra tydligt när vi lever relativt tätt ihop i en sommarstuga är att jag har ett behov av att vara helt för mig själv. Vi är ju en stor familj och jag älskar verkligen när vi är tillsammans allihop, men det är otroligt mycket enklare att vara glad och trevlig när man får balansera umgänget mot tid på egen hand. Vid ett tillfälle i sommar har jag varit ensam hemma på fastlandet i två dagar. Det var ett avbrott som var riktigt skönt, att ta dagen precis i min takt utan att behöva planera och jämka med andra. Jag ska ta med mig det som en lärdom till nästa sommar, det kanske kan bli två kortare hemresor då?

Häromdagen sände SVT än en gång en repris av dokumentären "Nunnan". Den handlar om 19-åriga Marta som går med i Karmelit-orden, en oerhört sträng orden inom katolicismen. Jag tror det är tredje gången jag ser den och jag blir lika fascinerad varje gång. Marta är på ett helt häpnadsväckande sätt dragen till det extrema, att avstå från allt "normalt" liv och leva för att be för mänskligheten. Den ställer alla livsfrågor på sin spets, vad är meningen med livet, vad är meningen och målet med min existens osv. Hon är så klok Marta, hon pratar om hur alla lever för att göra upplevelser i den "yttre" världen men aldrig stannar upp och ser in i sitt inre. Om du inte har sett den - gör det nästa gång den visas!

Under det år som gått sen jag på allvar beslutade mig för att äntligen genomföra en mer genomgripande livsstilsförändring har jag försökt att lära mig vad jag mår bra och vad jag mår mindre bra av. Tyvärr lyckas jag inte alltid leva efter de lärdomarna, det är som om jag faktiskt allt som oftast glömmer bort! Jag ska därför försöka att sammanställa delar av lärdomarna här för att strukturera för mig själv.

När jag av en eller annan anledning får tag i en tidskrift som handlar om inredning, familj, hälsa eller dylikt känner jag mig ofta väldigt spänd och glad INNAN läsningen. Efter ett tag fylls jag dock ofta av en enorm stress över att jag inte lyckas ha hem, familj, jobb mm i samma utomordentliga skick som i de reportage som presenteras. Det spelar ingen roll att jag inser att det är väldigt "stylat" i reportagen, det spelar då heller ingen roll att jag VET att jag har det bra, jag hamnar ändå i något hemsk tävlingsinriktad situation där jag kommer till korta. Jag kan inte beskriva hur dåligt det kan få mig att må. På ett rationellt plan förstår jag att det är absurt, tyvärr funkar det inte lika bra emotionellt. På samma sätt kan för mycket surfande på inredningsbloggar osv. få exakt samma effekt, jag känner mig ohyggligt underlägsen och nästan illamående av tillkortakommande. Och igen - jag VET att jag har ett hyfsat fint hem och att jag är lyckligt lottad både materiellt och med en underbar familj.

Frågan är hur jag ska komma tillrätta med det. Helt sluta läsa tidningar och bloggar? Eller begränsa i tid/antal?

Något jag har märkt i sommar är att det är så oerhört lätt att tappa fokus på det som får mig att må bra. Istället för att vara I mig själv hamnar jag UTANFÖR mig själv och är ett lätt offer för vad andra tycker och tänker om mig (eller rättare sagt vad jag tror att andra tänker). Jag har i sommar gått på underbara Thomasines yoga vilket har varit en helt fantastisk upplevelse. Thomasine är en person som det har varit underbart att lära känna och en person som verkligen SER alla andra. Att ha fått gå på hennes yoga har alltså varit en ynnest! Tyvärr har Thomasine drabbats av en hemsk sjukdom, ni kan läsa mer här, och tvingades avbryta sin vistelse här på Gotland för en behandling i Humlebaek.

Vi har sedan vi blev utan ledare haft s.k. open practice, dvs vi som har gått fortsätter gå men utan ledare. Det har gått alldeles utmärkt men direkt känner jag att jag är "utanför". De andra har umgåtts sedan barnsben och jag börjar direkt att fundera över om inte jag borde kunna erbjuda mina barn ett sådant semesterfirande. Otaliga middagar och fester med andra, ett rikt umgänge i alla åldrar osv. Till saken hör att mina tre äldsta barns pappa i viss mån erbjuder ett liknande semesterfirande för dem, vilket kan "stressa" mig när jag är på mitt allra värsta "tävlingshumör". I ett sådant läge har jag EXTREMT svårt att hålla fokus på vem jag är, vilka förutsättningar jag har och vad jag tycker om utan hamnar istället i ett tävlingstänkande och vad som "är" bäst/roligast osv.

En intressant upptäckt är att jag faktiskt har betydligt lättare att hålla fokus och må bra om jag motionerar. Idag cyklade jag 5 km med vår hund och idag har varit en betydligt mer avslappnad dag än många andra. Imorgon ska jag på yogan igen och då jä..ar SKA jag hålla fokus och inte hänfalla till mellanstadietänk och känna som om jag inte var bjuden på fredagens häftiga tilldragelse. Håll tummarna för att jag lyckas!

Här kommer en kort sommarhälsning från ett soligt och varmt Gotland. Jag yogar flera gånger i veckan (det är c:a 35 min. körning med bil i varje riktning men det är det värt!) och cyklar och promenerar en del. De första veckorna blev lite "syndiga" matmässigt men nu känns det som om jag är åter på banan i ett nyttigt spår. Efter en lite anspänd inledning på semestern där jag hade lite svårt att slappna av känner jag mig utvilad och lyckas i relativt stor utsträcknng ta dagen som det kommer och planerar och oroar mig inte så långt i förväg. Kort sagt har jag det bra!

Återkommer med mer inlägg när andan faller på!