En ny livsstil!

Nu har jag kommit in efter att ha varit ute en stund i trädgården. Det är så härligt den här ljusare delen av året när tiden mellan det man kommer hem och det man går och lägger sig på något mystiskt vis är så mycket längre än under vintern.

Morgonen började tidigt med ett härligt pass yoga. Det går nästan inte att beskriva hur härligt det är att börja dagen med yoga. Efteråt känner man sig så härligt lugn och "ren" inombords. Allt som varit ihopkrullat i små nystan inuti en rullas ut och allt känns enklare efteråt. Jag ska försöka yoga imorgon också men då blir det ett lunch-pass.

Torsdagen-lördagen tillbringade vi (jag, mannen och de fyra minsta barnen) i Berlin tillsammans med min pappa, hans fru, min halvbror och hans flickvän. Det var jättekul, Berlin var en ny bekantskap för mig som jag gillade även om jag måste erkänna att jag är mer svag för Rom, Paris och London. Äldste sonen var ensam hemma, han tar ju studenten i år och ville inte missa några bra skivor.

Jag tror jag ska ut en sväng till i trädgården!

Ju mer jag lyckas varva ner, desto tröttare blir jag. Det är en konstig upplevelse att bokstavligt talat se att min värsta fiende är jag själv - om jag inte passar mig. Vad är det som gör att vi (eller i alla fall jag, men jag tror att jag delar detta med många) är så otroligt dåliga på att ta hand om oss själva. Varför behöver vi få så mycket bekräftelse från våra prestationer? Och den stora frågan för en som har så många barn som jag är förstås - hur lär man sina barn att inte satsa på prestation utan på att må bra? Samtidigt som man ju inte vill lära dem att helt strunta i skolan osv. Återigen - vi talar om balans. Men en tonåring är ju nästan per definition i obalans med alla hormoner som rusar runt och som gör dem till lätta offer för hur det blåser ikring dem.

Hur som helst, vi har haft en fantastisk helg och jag och min man påminner oss om att vi vill vara här längre i sträck. Problemet är att nästa vår när vi ska bestämma när vi ska resa hit så tycker vi att det är så mycket som vi ska hinna med hemma så det kan inte bli så länge på Gotland... Det är i alla fall bestämt nu att jag ska vara på Gotland i sju veckor i sträck i sommar med ett kortare avbrott för en vistelse hemma med gräsklippning mm. Jag längtar!

Nu har vi haft några underbara dagar i vårt sommarparadis på Gotland. Vädret har varit helt OK, vi har eldat gammalt ris mm och haft det allmänt härligt. Som jag beskrev här har jag haft mycket mer att göra på sistone än tidigare och nu när jag kommer hit och ska koppla av inser jag hur oerhört SVÅRT det är att varva ner. När man är fylld av sin förmåga till prestation och de kickar som prestationen ger fylls man av en tomhet när detta uteblir. Att då motstå frestelsen att prestera vidare för att få nya kickar är verkligen jättesvårt! Jag får tvinga mig att "genomlida" känslan av tomhet och "meningslöshet" eftersom jag (numera) vet att jag MÅSTE ut ur det.

Idag vaknade jag redan strax efter klockan 5 - och var pigg! Jag hade planerat att yoga i morse men eftersom jag är lite förkyld och hade mer ont i halsen än vad jag hade hoppats på beslutade jag mig för att strunta i det. Istället styrde jag kosan mot jobbet där jag var redan 7.25. Det var MYCKET längesen (om någonsin...) som jag var där så tidigt. Hann med mycket jox som blivit liggande på sistone. Känns mycket skönt. Nu är jag hemma i soffan och ska vila en halvtimme innan promenad med vovven och hämtning av barnen väntar.

Nu har det varit ett tag igen. Jag har bestämt mig för att låta det vara så, ibland har jag ett större behov av att skriva, ibland mindre. Istället för att pressa mig till att skriva tänker jag låta mitt skrivande följa min lust att skriva. Det blir bäst så!

Nu jobbar jag 60% på min arbetsplats. Det passar perfekt, jag hinner med mycket bättre det jag vill och går inte upp i varv lika lätt. Jag har beställt och fått mina nya inlägg som gör att jag faktiskt kan gå utan att få superont på en gång. Kort och gott så känns det mesta helt fantastiskt bra. Vi har precis firat tre av familjens medlemmar med anledning av deras födelsedagar som alla faller inom en vecka. Femton personer var vi hemma som åt lunch med tårta och presenter. Det var mycket lyckat och jag är inte alls lika stressad som jag brukar. Det känns som om jag nu faktiskt klarar av punkt tre av de mål som jag formulerade här, Kunna ha en middag hemma utan att bli jättestressad och få ont i huvudet.

Två av de övriga målen tycker jag att jag redan klarat av. Det första - Kunna jobba 75% och må bra - har jag i och för sig inte klarat eftersom jag faktiskt inte arbetar 75% på mitt jobb. Samtidigt tycker jag att det är ännu starkare att jag har kunna känna efter och komma fram till att 60% är vad som passar mig och faktiskt genomföra det. Målet När jag erbjuds/ombeds utföra uppdrag ska jag kunna tacka nej har jag kanske inte testat fullt ut ännu eftersom jag inte har blivit erbjuden något väldigt prestigefyllt. Dock känner jag mig rent generellt mycket mindre benägen att "uppnå" saker utan är mer uppfylld av hur det är just nu. Mår jag bra nu så är det bra vart det än leder.

Målet Kunna ta tillfällig stress och ändå komma tillbaka i jämvikt är just nu under prövning. Förra veckan innebar ovanligt mycket jobb för mig (sedan jag blev sjukskriven alltså). Nu gäller det att klara av att få pendeln att svänga tillbaka. Det ska gå!