På skärtorsdagen 2009 kl. 14 hade jag en återbesökstid hos företagshälsovården. Jag skulle träffa en sjuksköterska för att få reda på vad värdena visade utifrån de prover vi tagit någon vecka tidigare. Jag hade haft jättemycket att göra under veckan, jag minns att det var tre större saker jag skulle bli klar med men jag hann med nöd och näppe få klar en av dem. Med andan i halsen kom jag till mottagningen och fick där reda på att jag hade högt blodtryck, för stort midjemått, högt blodsocker, höga blodfetter och högt av det onda kolesterolet. De flesta värden var lätt avvikande så det var ingen akut fara på taket men sammantaget pekade de alla åt fel håll... Vi pratade under kanske en timme men det kändes hela tiden som om hon ville bli klar, jag var sista patienten på skärtorsdagen. Hon försökte få mig att bli lugn genom att diskutera vilka förändringar jag skulle genomföra för att få ner värdena och när jag kom därifrån höll jag ett papper där det stod "Spinning" under åtgärder. Min enda känsla var - och när ska jag hinna det?!

Direkt från företagshälsovården skyndade jag mig ner på stan. Min äldsta skulle kolla synen eftersom det framkommit att han inte såg helt bra när han skulle få intyg till körkortet. Han genomförde kontrollen och fick med sig bågar hem för att fundera över påsken. Därifrån skyndade jag mig sen hem för att hämta de två minsta på fritids och dagis. Båda två var sist kvar på respektive enhet och hade så varit i c:a en timme. Jag kände mig helt ofullkomlig som mamma...

På långfredagen tog vi båten till Gotland där vi har vårt fantastiska sommarställe. Alla ni som kommer ihåg påsken 2009 vet vilket fantastiskt väder vi hade, i alla fall i södra Sverige. Solen sken från klar himmel och jag gick långa promenader längs stränderna, genom hagarna och i skogen. I lurarna hade jag Men hallå! Vad väntar du på - livet är bara nu! som jag lånat av min sjukgymnast som också var min yoga-lärare. Jag ömsom grät, ömsom förbannade min situation. Boken handlar om de val vi gör i livet och hur de påverkar oss. Dess budskap träffade mig rakt i hjärtat - vad höll jag på med! Jag slet ut mig på jobbet och jag trivdes inte ens! Vad var poängen? Jag hade ju så fantastiskt mycket underbara saker i mitt liv, ändå mådde jag så dåligt och var faktiskt i dåligt fysiskt skick! Promenaderna var LÅNGA, jag skulle ju förbättra min hälsa! Följaktligen behövde jag mer att lyssna på så under helgen laddade jag ner Kärlekens olika ansikten från Load2hear (och blev fascinerad över att man kan få hem en ljudbok var man än befinner sig om man har en internetuppkoppling).

Båda böckerna är skrivna av Lena Nevander Friström. Hennes eget öde bidrog nog till min kraftiga reaktion. För att ni ska förstå citerar jag från www.nt.se:

-----

Hon levde som hon lärde

Norrköping

”Vi tänker för lite på döden. Om vi tänkte mer på den skulle vi slarva mindre med
oss själva och varandra. Livet är bara nu.”

Den 25 februari avled Lena Nevander Friström. Som socionom och legitimerad psykoterapeut var hon sedan länge ett välkänt namn och flitigt anlitad som föredragshållare för att tala om ledarutveckling, utbrändhet och om mänskliga relationer. Orden som citeras inledningsvis kommer från en NT-artikel sommaren 2004. Artikeln handlade om relationer, ett ämne som hon tyckte,  tänkte och pratade mycket om under årens lopp. För fyra månader sedan, i mitten av november 2007, återkom Lena Nevander Friström till samma tema när hon i en intervju här på Personligt berättade om sin sista bok Kärlekens olika ansikten.
Märkt av sjukdomen

?Det går inte att vänta till någon annan dag med att ge kärleksbevis. Nån annan dag kanske aldrig kommer?, förklarade hon. Då var hon märkt av sjukdom. Hon var 48 år när hon fick diagnosen tarmcancer. Metastaser från den ursprungliga tumören satte sig i lillhjärnan och i ryggen. Under loppet av två år opererades hon i hjärnan fyra gånger och i ryggen en gång.

I NT-intervjun berättade hon att hon var mer fylld av glädje och tacksamhet över
livet än någonsin. ?Jag har alltid varit sådan att jag vaknat varje ny morgon med glädje och varit nyfiken vad som ska komma?, förklarade Lena Nevander Friström.
Hon berättade att det var på sitt 50-årskalas - ?den första fest jag höll för mig själv i mitt liv? - hon bestämde sig för att skriva ytterligare en bok, en bok om
kärleken till maken Björn, de fyra döttrarna, vännerna, jobbet och djuren - en bok om kärleken till livet.

Ingenting var omöjligt

I en NT-intervju 1994 berättade hon om hur en händelse under uppväxten kom att prägla hennes vuxna liv. Hon växte upp i skånska Lomma och blev tidigt en hästflicka. Men att få en egen häst var inte ekonomiskt möjligt, tills den dag hon skrev kontrakt med en säljare och på avbetalning köpte sin häst Arak. Då gick hon i gymnasiet.

?Det har präglat mitt liv att jag som inte hade några pengar kunde få min häst. Då förstod jag att ingenting är omöjligt här i livet?, berättade hon.
Vilket hon bevisade redan under sin studietid i Lund där hon studerade på Socialhögskolan samtidigt som hon läste på universitetet, arbetade extra på lasarettet, spelade squash, dansade jazzbalett och deltog i studentspex.

Tillsammans med sin dåvarande man flyttade hon 1978 till Avesta i Dalarna, där hon först var kurator på lasarettet och därefter blev psykoterapeut inom barnpsykiatrin.

Brasilien och Kanada

Sammanlagt tog det nio år att bli legitimerad psykoterapeut och under årens lopp läste hon också kemi, astronomi, kriminologi och management. Familjen, som utökades med döttrarna Sofia, Åsa, Maria och Charlotta, bodde också utomlands i
perioder, i Brasilien och i Kanada. Vid flytten 1986 till Norrköping var yngsta dottern sex veckor.
Lena Nevander Friström började en tjänst som terapeut vid lasarettets  uxenpsykiatriska avdelning.

Startade företag

Tillsammans med sin nye make Björn Friström startade hon 1990 företaget
FriMed Consulting som med psykologisk kompetens erbjöd sina tjänster till företag som anställde personal för tjänstgöring utomlands. Under hela 1990-talet var Lena Nevander Friström en flitig föredragshållare. Sina kunskaper samlade hon i boken Fångad av arbete som gavs ut 1999, skriven av DN-journalisten Christina Zaar,
och handlade om arbetsnarkomani och utbrändhet.
I början av 2000-talet arbetade Lena Nevander Friström dels som privatpraktiserande psykoterapeut, dels med personal- och ledarutveckling
inom näringslivet. Hennes andra bok fick namnet Kränkta människor samarbetar
inte.

Två tjejvasor
När programmet Toppform med Blossom Tainton Lindqvist började spelas in av SVT Norrköping 2003 var Lena Nevander Friström en av experterna som anlitades.
Själv höll hon formen genom att bland annat delta i Tjejvasan 1998 och 2000.
Sedan december 2004 var Lena Nevander Friström bosatt i Gårdeby. Hon avled i sitt hem måndagen den 25 februari, en vecka före sin 54-årsdag.

-----

Jag vet inte om jag nog kan betona vikten av att jag hörde dessa böcker vid just det här tillfället. Den upplevelsen kom att bli helt avgörande för utvecklingen tiden närmast efter.

Att det har dröjt så länge med att jag skriver om dessa böcker beror på att jag fortfarande blir så berörd när jag tänker på dem och känslan jag hade när jag hörde dem. Om du någon gång har funderat på vad du ägnar ditt liv åt, läs eller lyssna på dessa böcker!