En ny livsstil!

Just nu mår jag så bra trots att jag ännu inte är helt på fötter ännu. På något vis känns det som om jag har kommit på hur det är man gör för att leva i balans. Det kanske låter väldigt pretentiöst men det är faktiskt precis så det känns. Åh, om jag kunde få behålla den här känslan! Nyckeln var mycket den stresshanteringskurs jag gick där det gick upp för mig att med SMÅ förändringar kan man förändra så mycket. Jag som alltid har lagt ribban så högt, börjar jag träna ska jag bli Friskis o. Svettis-ledare, går jag på chokladprovning ska jag bli mästare på olika chokladsorter mm. Resultatet blir då antingen att man sliter ihjäl sig för att klara det man föresatt sig och blir i bästa fall nöjd eller så når man inte ribban och då lägger man av helt. Nej, LAGOM som tidigare absolut inte var ett ord som beskrev mig ska hädanefter bli något jag strävar efter mha små ansträngningar.

Nu har jag börjat komma in i att ta mina måltidsersättningar och hoppa över de "vanliga" måltiderna. Jag känner mig mycket piggare än vad jag gjorde de första dagarna. Vågen visar 3 till 4 kilo minus vilket gör mig väldigt glad!

Imorgon har vi sista träffen på stresshanteringskursen förutom de uppföljningsträffarna vi ska ha längre fram. Det ska bli spännande att se hur det går för alla. Vi har hunnit komma varandra riktigt nära och jag kommer sakna dem!

Senaste tillfället på min stresshanteringskurs ägnade vi åt sömn. Det var väldigt intressant och en sak som jag tog till mig var att man ibland har en förväntan att man behöver sova mer och när man inte gör det blir man stressad, får svårare att sova pga stressen osv. På så sätt hamnar man lätt i en ond spiral. Jag ska försöka att inte stressa upp mig alltför mycket om jag kommer i säng lite sent, något som jag lätt gör annars. Dock ska jag ha rutiner som gör att jag inte av slöhet hamnar framför TV:n eller datorn för länge på kvällarna och därmed inte sover tillräckligt.

Under veckan som kommer till nästa kurstillfälle ska vi göra en sömnregistrering, dvs skriva upp varje dag hur mycket vi sovit, hur vi mått under dagen osv. Det ska bli kul!

Nu har fem dagar med endast 650 kalorier per dag gått. Visst har det varit tufft, framför allt dag 2-3, men det har gått lättare på slutet. Jag är egentligen inte så hungrig, däremot är jag fruktansvärt sugen hela tiden. Vad som helst skulle smaka vidunderligt gott nu. Eftersom jag har kommit i ketos smakar det metall i munnen hela tiden vilket inte är så charmigt. Jag har förstått på min man att det inte heller luktar så gott... På pluskontot är förstås att jag på det här sättet kommer att gå ner i vikt och få den kropp jag vill ha. Jag har inga överdrivna förväntningar på hur jag kommer se ut men jag vill känna mig stark och rörlig i kroppen och kunna hitta snygga kläder. Redan visar vågen angenämare siffror!

Imorgon blir mitt äldsta barn myndigt. Det känns helt otroligt, från ett litet knyte till vuxen på nolltid :-)

I tisdags var det så dags för mitt första gruppmöte hos itrim. Vår ledare var sjuk så anläggningens chef hoppade in som vikarie. Vi var femton personer i varierande ålder och storlek som träffades. Alla berättade lite om sin vikt och varför vi ville gå ner i vikt. Det kändes bra och jag tror att konceptet med en sammanhållen grupp under ett år är bra. Jag har ju registrerat antal steg under några dagar och legat mellan 7000 och 11000 steg per dag ungefär. Vi kom överens om att jag ska försöka gå minst 10000 steg varje dag.

Nu har jag bara ett av fyra mål kvar för dagen, nämligen middagen. Sen kan jag ta en kopp te eller kaffe med lättmjölk ikväll. Jag ska erkänna att jag stundtals har varit ganska låg idag men den större delen av tiden har jag varit superenergisk och fått massor gjort. Lite omtumlande men känns bra än så länge. Jag ska försöka komma i säng hyfsat tidigt så jag inte känner "felaktiga" hungerkänslor pga trötthet.

Ovan ser ni min smaskiga meny!

I och med att jag fick lunginflammation och diskbråck rann detta med träning ut i sanden ett tag. Jag har nu börjat komma igång med promenader och så smått med sjukgymnastik. Jag bär en stegräknare på mig hela dagarna och kommer därför varje vecka dokumentera hur många steg jag gått varje dag för att följa utvecklingen. Under v. 46 såg det ut så här:

Måndag: Vila
Tisdag: Vila
Onsdag: Vila
Torsdag: 10965 steg
Fredag: 7459 steg
Lördag: 7894 steg
Söndag: 7172 steg

Dagens frukost bestod av en shake med chokladsmak. Den smakade ungefär som O'boy med mjöl i, varken gott eller äckligt.

Idag var det så dags för den sista måltiden innan tre veckors Rivstart med pulversoppor, shaker och smoothies börjar. Vi åt en smaskig rätt med kyckling, pasta, broccoli, morötter och apelsinsås och drack rött vin (för barnen blev det läsk eller saft) till. Till efterrätt hade min mamma med sig bakelser från ett konditori. Självklart känns det lite läskigt med mitt nya program, men allra mest känns det spännande!

Här skrev jag om min hemuppgift hos itrim att försöka komma fram till varför så mycket av mitt onödiga ätande handlar om tröst och belöning och vad jag kan göra åt det. På stresshanteringskursen och i mina samtal med min psykoterapeut har det handlat mycket om att jag får och måste ta hand om mig själv. Det slår mig nu när jag funderar kring mitt ätande att egentligen handlar alla mina problem om att jag måste ta hand om mig själv och att jag ska göra det med medel som är bra för mig.

Jag tror att många småbarnsföräldrar idag prioriteterar ner sig själva väldigt mycket och jag har verkligen varit ett skolexempel på detta. Jobbet, barnen, föräldrar, vänner, ja ALLT har fått gå före hur jag själv mår. Jag har helt enkelt inte ens känt efter hur jag själv känner och mår! Nu är jag på god väg att lära mig att känna efter och att därefter göra det som känns bra för mig. Det känns ovant, konstigt men när jag kan slappna av i det känns det väldigt skönt. Det är inga måsten kvar utan bara det jag vill. Unna dig det du också!

När jag fick mitt diskbråck hade jag ju VANSINNIGT ont och det var näst intill omöjligt att sova. Jag bestämde mig då för att införskaffa en TEMPUR-kudde. Visst var den dyr men jag har verkligen haft glädje av den. Egentligen är kudden inte speciellt bekväm om man tänker på normala förhållanden men den ger min nacke ett perfekt stöd för att få en rack ryggrad. Med en vanlig kudde får nacken en knyck som bara gör fördj-ligt ont.

Precis efter att jag hade kraschat i april kom jag inte ut de första dagarna, jag mådde helt enkelt för dåligt. Därefter började jag gå promenader på dagarna med ljudboken "Lev enklare" av Gisela Linde i öronen. Den gav fantastisk inspiration kring hur allting i livet innebär val och vad man har att vinna på att just leva enklare. Att klara sig på lägre inkomster, ta kontroll över vad man lägger sina pengar på och faktiskt göra aktiva val och inte bara köpa saker för att "alla andra har dem" innebär att man kan jobba mindre och därigenom få mer tid över till det och dem man tycker om.

Det var framför allt den här boken som inspirerade mig och min man att göra en egen budget för att få kontroll över hur vår ekonomiska situation ser ut och därefter kunna välja hur vi vill jobba och lägga våra pengar. Vi har den stora turen att vara ense om vad vi vill lägga våra pengar på, jag inser att det absolut inte är en självklarhet. Alla ni som någon gång funderat på varför ni jobbar så mycket som ni gör, hur det varje månad har gått så mycket pengar eller liknande, läs Lev enklare och bli inspirerade till förändring!

När jag blev akut dålig i våras (det var INTE roligt) ältade jag framför allt tre saker som gjorde att jag mådde dåligt:

• Att jag vantrivdes på jobbet, det var för jobbigt, stressigt, jag var ensam etc.
• Att jag var dålig, misslyckades, orkade inte mm.
• Att jag var så tjock och inte lyckades gå ner i vikt!

Precis som Mumlan kommenterar här tror jag att det är viktigt att vara i balans för att orka ta itu med övervikten. Via samtal med psykoterapeut, stresshanteringskurs och rehabsamtal där mitt jobb verkligen har tagit min situation på allvar känner jag att jag ny är på mycket god väg med de två första punkterna. Det känns därför helt rätt i tiden att ta itu med övervikten!

Här skrev jag om olika aspekter på förändring. Jag tänker då och då återkomma till dessa aspekter och diskutera hur det går i de olika avseendena. Jag tänkte börja här och skriva lite kring "Lycka - mitt liv ska vara här och nu med mig själv, min familj och mina vänner, inte sen." Med tanke på hur oerhört upp och nervänt mitt liv var i våras då allt tippade över ända är det helt ofattbart hur otroligt bra jag mår nu. Jag är verkligen här och nu, planerar och oroar mig oerhört mycket mindre och tillåter mig att må bra. Alla måsten är förbjudna, jag gör det jag vill och känner för och unnar mig att njuta av allt jag har, framför allt min fantastiskt familj. Resan till Egypten var osannolikt bra och det är både hemskt och skönt att kunna säga att den främsta orsaken till att vi hade det så bra var att jag var så avslappnad och tog allting som det kom. I vanliga fall är jag så fruktansvärt uppjagad, tjatar på allt och alla om packning, tider, ordning mm, mm. Man kan bara konstatera att en familj lever i ett otroligt samspel där framför allt barnen är otroligt känsliga för hur mamma känner sig...

Man kan ju tro efter alla uppdateringar kring diskbråck och annat att jag skulle känna mig nere. I själva verket mår jag bättre än på mycket länge!

Idag hade jag mitt första möte med "min" hälsokonsulent. Mötet pågick i c:a 1,5 timme och var väldigt givande. Vi gick igenom min situation och vi diskuterade bakomliggande orsaker till min övervikt. När vi diskuterade stod det alltmer klart att en stor del av mitt ätande handlar om känslor snarare än egentlig hunger. Tröst, belöning etc. ligger bakom mycket och det kommer innebära ett stort arbeta att ändra ett beteende som har pågått länge. Och att det är JAG som måste genomföra förändringen...

Vi vägde och mätte lite också och mina startsiffror landade på följande:

• Midjemått: 96 cm
• Längd: 174 cm
• Vikt: 81,5 kg
• BMI: 26,9
• Impedans: 614 Ω
• Fett%: 42,6%
• Fettvikt: 34,7 kg
• Kilo muskler, skelett och inre organ: 46,8 kg
• Kilo vätska i muskler och inre organ: 34,8 kg

Impedansen anger motståndet i kroppen och skulle ligga lägre än vad det gjorde för mig. Den bakomliggande orsaken är att jag dricker för lite och jag ska nu se till att dricka mer! Fett% ska för mig ligga i intervallet 23-34% och jag hamnar i nuläget i kategorin fetma vad avser detta mått. BMI ligger i intervallet övervikt och är således inte lika "allvarligt".

Eftersom min övervikt inte var tillräckligt stor fick jag egentligen inte börja med "Rivstart" vilket innebär måltidsersättning alla måltider i tre veckor. Men eftersom mitt midjemått var så pass mycket för stort tyckte hon att det var OK i alla fall. Så på måndag börjar mitt nya liv med pulversoppor!

Såg delar av kvällens avsnitt av Ullared. Vad jag kunde se var det väldigt många som shoppade enligt devisen "billigt är bra", dvs man handlar saker man absolut inte tänkt bara för att det är billigt. För mig är det fullkomligt fel sätt att handla, de gånger jag ändå gör det blir sakerna oftast liggande. Nej, hellre spara och handla det man verkligen vill ha och längtat efter istället för att shoppa massa skräp som hamnar i soporna efter några år.

Nyss ringde min kommande ledare på itrim. Vi har bokat ett enskilt möte på onsdag 11/11 och gruppmötena drar igång 17/11. Det ska bli så spännande! Jag tror verkligen att det här är rätt för mig.

Igår var jag på mitt första besök hos sjukgymnasten. Än var det inte fråga om behandling utan det handlade mer om att fastställa status, hur smärtpåverkad jag är, vilken rörlighet jag har osv. På tisdag ska vi komma igång med träning. Initialt ska jag börja cykla på motionscykel, träna låren mm. När den värsta smärtan har lagt sig i nacke, axel och arm ska även övre delen av kroppen inkluderas i träningen. Den 3/12 har jag tid för en magnetröntgen.


Nedan ses en illustration av ett diskbråck tagen från vårdguiden.se.

Nu är vi hemma igen efter en underbar vecka i Makadi Bay, Egypten. Varma dagar, fantastisk snorkling och ljuvliga bad. Vi hann även med en resa till Luxor för att titta på lite kulturhistoria inkl. en kort båttur till Nilen. Så härligt! Alla barnen var på fantastiskt humör och vi hade det jättebra tillsammans. Alla utom jag och ett av barnen blev på något sätt sjuka under veckan men det var trots det underbart.

En faktor med klar positiv inverkan var att jag var så totalt avslappnad under veckan. Jag var närvarande i nuet, planerade inte framåt utan "flöt med". Just inför packning och att "komma iväg" var jag uppe i varv (om än inte lika bedrövligt mycket som vanligt) men i övrigt gick det jättebra.

Nedan ser ni vårt fina hotell Grand Makadi. Vi hade all inclusive vilket var kanon för oss, inget tjat om läsk, glass mm utan ungarna kunde ta dricka när de ville och glass under eftermiddagsfikat. Maten var väl sisådär men helt OK.

Vi hörs!