Mina mål, del 2

Jag ska här utveckla de mål som jag satte upp här, framför allt vad beträffar hur jag ska kunna se att de är uppfyllda i form av beteenden.

Kunna jobba 75% och må bra.

Just nu klarar jag relativt väl att leva enligt de rutiner som jag har utvecklat i den här bloggen. Jag börjar gå och lägga mig vid 22, går upp vid 6-6.15, tränar osv. Det är ju inte så knepigt att hinna eftersom jag bara jobbar 2 timmar om dagen (fast det är klart, jag sover ju en stund de flesta eftermiddagar men i alla fall). För att detta mål ska betraktas som uppfyllt ska jag kunna jobba 75% och ändå fortsätta ha dessa goda rutiner som jag mår bra av.

Kunna ta tillfällig stress och ändå komma tillbaka i jämvikt.

Livet är ju inte alltid rakt fram utan då och då händer det saker som gör att vi får planera om, vi får svårt att hinna etc. Något så enkelt som att barnen är förkylda och behöver vara hemma kan rucka veckans planering rejält och sätta rutinerna ur spel. Enligt min gamla livsmodell så började jag då "spara tid", hoppade över träning, jobbade lite hemifrån när jag var hemma med sjuka barn, jagade på rent allmänt och sov för lite. Eftersom jag dessutom är sådan att när jag mår lite dåligt (det räcker med att jag är trött) börjar jag belöna mig med saker som inte är bra för mig (ta något att äta, stanna uppe längre för att se på TV osv) hamnar jag då snabbt ur balans och de gamla vanorna är satta ur spel. Målet är därför att kunna hantera sjuka barn, stress (i rimlig mängd) på jobbet mm och därmed kanske stryka en träning, sova för lite en natt när barnen är sjuka men sedan komma tillbaka i jämvikt.

Jag har ritat bilden nedan som illustration för detta. Man kan säga att jag är den lilla blå bollen som till vänster ligger i en skål. Om man tar bollen och flyttar den ur sitt jämviktsläge kommer den så fort den släpps gunga tillbaka till jämviktsläget. I den högra bilden ligger bollen still så länge den upp- och nervända skålen är stilla. Händer något som får den att flytta från sitt jämviktsläge ramlar den ner och kommer inte tillbaka till jämvikt. Jag vill vara som den vänstra bilden!

Kunna ha en middag hemma utan att bli jättestressad och få ont i huvudet.

Jag är en social person som tycker om att umgås. Dock har det allt mer blivit så att jag nästan är frånvarande när vi bjuder hem folk. Jag stressar runt, tänker mer på när jag ska ta fram nästa rätt än att ha kul. Dessutom tycker jag av någon obegriplig anledning att allt är bråttom så i regel har vi hunnit äta upp supertidigt för att jag är så effektiv... Det är inte nödvändigtvis så att jag vill strunta i att göra fint eller laga god mat, jag tycker ofta det är roligt men jag vill kunna vara närvarande under själva middagen.

Sen har jag lagt till ett mål:

När jag erbjuds/ombeds utföra uppdrag ska jag kunna tacka nej.

Jag har nästan alltid tänkt "Denna möjlighet kanske aldrig kommer igen" alt. och därmed tackat ja till långt mycket mer än jag orkar. Min önskan att vara omtyckt både på jobbet och i min hemomgivning (typ barnens lärare etc.) har jag gjort att jag tackat ja till ytterligare uppdrag (ordna alumniträff på jobbet, klassmamma...) Det måste bli ett slut på det! De uppgifter jag har måste rymmas inom en vettig tidsrymd så att jag har kvar MYCKET tid till mig själv, min familj och mina vänner. Jag vill göra det jag tycker om, inte fylla min tid med massa måsten.


Kommentarer
Postat av: mammaxtre

God morgon bloggvännen, jag känner igen mig i massor av det du skriver vad gäller dina mål. Exempelvis blev jag för ca 1 år sedan tillfrågad om en plats i samfällighetens styrelse. Jag tackade ja och tänkte att jag kunde testa. Tid till detta har jag INTE. Möten en gång i månaden är inte mycket, men stressar mig ändå p.g.a. att det blir ett måste. Nu vill jag tacka för mig, men känner att jag representerar barnfamiljerna och har kunnat konstatera att det behövs någon/några som gör det. Tackar jag för mig nu känns det som att jag sviker barmfamiljerna i vårat område. Hopplöst...

2009-09-23 @ 06:58:27
URL: http://mammaxtre.blogg.se/
Postat av: Fembarnsmamman

Visst är det svårt att hitta balansen, man vill ju bidra och hjälpa till men inte låta för mycket energi gå åt. Jag tror att vi är många som behöver känna "allt kan inte vara mitt ansvar" och se att man inte alltid kan göra allt. Lycka till!

2009-09-24 @ 13:02:12
URL: http://ennylivsstil.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0