En ny livsstil!

När man som jag har gått en stresshanteringskurs och verkligen gått in för att genomföra en livsstilsförändring hamnar man (i alla fall om man är en prestationsinriktad typ vilket deltagare på stresshanteringskurser nog ofta är...) lätt i att man vill vara bra på det nya - att INTE prestera, att slappna av, ta dagen som det kommer osv. Jag har tänkt mycket på det på sistone, det blir lätt att man hamnar i ett nytt vara-bäst-fack där man vill vara superbra fast åt andra hållet. Det paradoxala är att det blir en ny press! Det eftersträvansvärda borde ju istället vara att bara vara, mittemellan och medioker. Fast det är ju just det som är SÅ svårt!

Just nu har jag världens flow. Mår bra i att göra saker jag tycker om, går från sömnad, dator, matbord, lek mm. Lycka för mig är att ha massor med små projekt som jag går emellan och gör korta stunder på varje. Det är säkert effektivare att göra en sak länge i sträck men jag älskar att kunna göra något så länge det känns roligt och jag har eget driv och sedan byta.

När jag kan vara i nuet på det här sättet är det som bäst, att vara precis här och nu i det jag gör och inte titta framåt eller bakåt för mycket.

Under det år som gått sen jag på allvar beslutade mig för att äntligen genomföra en mer genomgripande livsstilsförändring har jag försökt att lära mig vad jag mår bra och vad jag mår mindre bra av. Tyvärr lyckas jag inte alltid leva efter de lärdomarna, det är som om jag faktiskt allt som oftast glömmer bort! Jag ska därför försöka att sammanställa delar av lärdomarna här för att strukturera för mig själv.

När jag av en eller annan anledning får tag i en tidskrift som handlar om inredning, familj, hälsa eller dylikt känner jag mig ofta väldigt spänd och glad INNAN läsningen. Efter ett tag fylls jag dock ofta av en enorm stress över att jag inte lyckas ha hem, familj, jobb mm i samma utomordentliga skick som i de reportage som presenteras. Det spelar ingen roll att jag inser att det är väldigt "stylat" i reportagen, det spelar då heller ingen roll att jag VET att jag har det bra, jag hamnar ändå i något hemsk tävlingsinriktad situation där jag kommer till korta. Jag kan inte beskriva hur dåligt det kan få mig att må. På ett rationellt plan förstår jag att det är absurt, tyvärr funkar det inte lika bra emotionellt. På samma sätt kan för mycket surfande på inredningsbloggar osv. få exakt samma effekt, jag känner mig ohyggligt underlägsen och nästan illamående av tillkortakommande. Och igen - jag VET att jag har ett hyfsat fint hem och att jag är lyckligt lottad både materiellt och med en underbar familj.

Frågan är hur jag ska komma tillrätta med det. Helt sluta läsa tidningar och bloggar? Eller begränsa i tid/antal?

Nu har vi haft några underbara dagar i vårt sommarparadis på Gotland. Vädret har varit helt OK, vi har eldat gammalt ris mm och haft det allmänt härligt. Som jag beskrev här har jag haft mycket mer att göra på sistone än tidigare och nu när jag kommer hit och ska koppla av inser jag hur oerhört SVÅRT det är att varva ner. När man är fylld av sin förmåga till prestation och de kickar som prestationen ger fylls man av en tomhet när detta uteblir. Att då motstå frestelsen att prestera vidare för att få nya kickar är verkligen jättesvårt! Jag får tvinga mig att "genomlida" känslan av tomhet och "meningslöshet" eftersom jag (numera) vet att jag MÅSTE ut ur det.

Ni som har följt mig här vet att jag sedan en tid arbetar 75% och är sjukskriven 25%. Tanken är ju att jag inom kort (jag har snart varit sjukskriven i ett år) "ska" gå upp till 100%, eller jag kan i alla fall inte vara sjukskriven längre. Jag tycker det är rimligt att jag inte kan vara sjukskriven hur länge som helst och att jag ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Det kanske är så att jag har ett för krävande jobb vilket ju faktiskt inte är någon rättighet att kunna ha.

Men jag känner att redan 75% är för mycket för mig. Jag är så trött, känner ofta på gränsen till apati på jobbet, det är så mycket jag ska hinna (usch, bara att jag tänker så igen), dagarna är långa och tråkiga... Listan kan göras lång och jag tror att jag faktiskt bestämt mig. För att hinna med den träning, handla god och nyttig mat mm. som jag VILL så är 60% på mitt arbete "lagom". Sen har vi ett familjeföretag där jag kan gå in c:a 20% med administration och så har vi föräldraledighetsdagar kvar som jag kan ta ut resterande 20%. Arbetet i det egna företaget kan göras på mycket friare basis, det är av "enklare" karaktär och det blir inte alls samma stress.

Jag är priviligerad som har möjlighet att göra ett sådant här val. Att vi har ekonomi som gör att (i alla fall tror jag det...) vi ändå har råd, att vi har ett familjeföretag, att jag har föräldraledighet kvar osv. Men ändå känner jag mig stolt över att ha fattat detta "beslut" (jag har inte bestämt mig till 100% än), att jag gör ett aktivt VAL och inte bara låter ekorrhjulet spinna vidare. Hur resonerar ni?

Jag tänkte att det var dags för ytterligare en återblick på vad som har hänt med mina delmål som ni hittar här och den här gången tänkte jag skriva lite kring STRESS.

Jag har ju beskrivit för er hur otroligt värdefull den stresshanteringskurs jag gick var för mig. Det har gått ganska bra att hålla mina föresatser att inte känna stress utan hinna med träning, de roliga saker jag vill göra, handla och andra vardagliga sysslor osv. Nu när jag har gått upp på 75% insåg jag helt plötsligt att det är väldigt svårt att hinna få tid till allt. Då kommer stressen smygande och jag stryker det som "går" men som är viktigt för mig, naturlig motion som att gå och lämna barnen istället för att ta bilen, avsätta tid till träning osv. Efter ett samtal med min man i veckan bestämde vi att jag ska BÖRJA med att schemalägga just de sakerna och sedan blir det så mycket arbetstid som det blir. Om jag inte får ihop 75% får det lösas på något sätt (just nu ligger jag på + på flexen så det är ingen akut fara). Bara det faktum att jag börjar tänka så gör att jag slappnar av och känner tilltro till att det kommer lösa sig. Och vips börjar spänningshuvudvärken lösa upp sig.

I mitt "tidigare liv" var jag ständigt tillgänglig. Jag var hela tiden orolig att jag inte presterade tillräckligt på jobbet och kollade av mail hemma för att se att ingen var arg eller tyckte att jag hade gjort något dåligt. På samma sätt var jag ständigt tillgänglig för familjen, med förtroendearbetstid kunde jag ju alltid ta alla barnens besök hos tandläkare, hjälpa till med skjutsningar hit och dit osv. Tro nu inte att jag alltid gjorde allt men jag kände hela tiden att jag BORDE vilket innebar en nog så stor stress. Konsekvensen av allt detta var att jag ALDRIG reserverade tid för mig själv. Så här med lite distans förstår jag hur oerhört förödande det är att aldrig ha tid för sig själv. Hur ska man orka ta hand om andra när man aldrig tar hand om sig själv?

Hur gör jag nu då? Jo, jag strukturerar upp tiden så gott det går, ser till att jag jobbar den tid jag ska och bokför den i ett flexdokument. På så sätt vet jag att jag har gjort tillräckligt eftersom jag numera definierar att jag är klar när jag har jobbat den tid jag ska. Tidigare mätte jag bara mitt arbete i prestation, absolut inte i tid. Det innebar att jag la en enorm press på mig själv att prestera maximalt på minimal tid för att frigöra tid för familjen. I och med att jag är klar med jobbet när jag kommer hem kan jag med gott samvete lägga tiden på mig själv och familjen. Förr hade jag alltid massor med saker som jag "måste" eller "borde" göra. Nu gör jag allt jag kan för att inte tänka i sådana termer utan jag vilar, ser på film, läser, umgås med barnen mm med gott samvete. Om jag har lust fixar jag något här hemma men jag gör allt jag kan för att INTE känna att jag måste eller borde. Handling, matlagning, nattning, hundpromenader har vi delat upp i familjen på förhand så att alla vet när man bidrar och när man med gott samvete kan koppla av. Självklart hjälps vi åt när det kör ihop sig eller när någon är sjuk men annars vet var och en vilken insats som förväntas av en.

Det här låter ju enkelt! Men, det kan inte nog sägas vilken kraftansträngning det är att ta sig ur gamla hjulspår och bryta ny väg. I stort sett alla ryggmärgsreflexer måste programmeras om, man måste vara vaksam på varje tanke och reaktion och observera aktivt för att kunna göra annorlunda. Men oj vad det är värt det!

Efter att ha fått ordning på mina dagar på 50% arbetstid är det nu på måndag dags att gå upp till 75%. Jag har ägnat delar av denna snoriga dag åt att försöka få till ett vettigt schema över hämtningar, lämningar, träning och jobb som ska kännas överkomliga. Lite läskigt känns det faktiskt, marginalerna krymper onekligen men jag har byggt upp ett litet nettosaldo på min flextid så jag har lite att ta av nu i övergången. Håll tummarna för mig ni därute!

Ni har ju tidigare sett att jag tycker min situation på jobbet blivit avsevärt mycket bättre. Tyvärr har den senaste veckan inneburit ett ganska rejält bakslag. Det känns ungefär som att man nu inte orkar hålla skenet uppe om att en förändring skett utan nu vill gå tillbaka till det vanliga. Bläh. Jag är dock fast besluten att komma tillbaka, men vi får se vilka konsekvenser det får för hur jag ska se på jobbet.

Jag ska här utveckla de mål som jag satte upp här, framför allt vad beträffar hur jag ska kunna se att de är uppfyllda i form av beteenden.

Kunna jobba 75% och må bra.

Just nu klarar jag relativt väl att leva enligt de rutiner som jag har utvecklat i den här bloggen. Jag börjar gå och lägga mig vid 22, går upp vid 6-6.15, tränar osv. Det är ju inte så knepigt att hinna eftersom jag bara jobbar 2 timmar om dagen (fast det är klart, jag sover ju en stund de flesta eftermiddagar men i alla fall). För att detta mål ska betraktas som uppfyllt ska jag kunna jobba 75% och ändå fortsätta ha dessa goda rutiner som jag mår bra av.

Kunna ta tillfällig stress och ändå komma tillbaka i jämvikt.

Livet är ju inte alltid rakt fram utan då och då händer det saker som gör att vi får planera om, vi får svårt att hinna etc. Något så enkelt som att barnen är förkylda och behöver vara hemma kan rucka veckans planering rejält och sätta rutinerna ur spel. Enligt min gamla livsmodell så började jag då "spara tid", hoppade över träning, jobbade lite hemifrån när jag var hemma med sjuka barn, jagade på rent allmänt och sov för lite. Eftersom jag dessutom är sådan att när jag mår lite dåligt (det räcker med att jag är trött) börjar jag belöna mig med saker som inte är bra för mig (ta något att äta, stanna uppe längre för att se på TV osv) hamnar jag då snabbt ur balans och de gamla vanorna är satta ur spel. Målet är därför att kunna hantera sjuka barn, stress (i rimlig mängd) på jobbet mm och därmed kanske stryka en träning, sova för lite en natt när barnen är sjuka men sedan komma tillbaka i jämvikt.

Jag har ritat bilden nedan som illustration för detta. Man kan säga att jag är den lilla blå bollen som till vänster ligger i en skål. Om man tar bollen och flyttar den ur sitt jämviktsläge kommer den så fort den släpps gunga tillbaka till jämviktsläget. I den högra bilden ligger bollen still så länge den upp- och nervända skålen är stilla. Händer något som får den att flytta från sitt jämviktsläge ramlar den ner och kommer inte tillbaka till jämvikt. Jag vill vara som den vänstra bilden!

Kunna ha en middag hemma utan att bli jättestressad och få ont i huvudet.

Jag är en social person som tycker om att umgås. Dock har det allt mer blivit så att jag nästan är frånvarande när vi bjuder hem folk. Jag stressar runt, tänker mer på när jag ska ta fram nästa rätt än att ha kul. Dessutom tycker jag av någon obegriplig anledning att allt är bråttom så i regel har vi hunnit äta upp supertidigt för att jag är så effektiv... Det är inte nödvändigtvis så att jag vill strunta i att göra fint eller laga god mat, jag tycker ofta det är roligt men jag vill kunna vara närvarande under själva middagen.

Sen har jag lagt till ett mål:

När jag erbjuds/ombeds utföra uppdrag ska jag kunna tacka nej.

Jag har nästan alltid tänkt "Denna möjlighet kanske aldrig kommer igen" alt. och därmed tackat ja till långt mycket mer än jag orkar. Min önskan att vara omtyckt både på jobbet och i min hemomgivning (typ barnens lärare etc.) har jag gjort att jag tackat ja till ytterligare uppdrag (ordna alumniträff på jobbet, klassmamma...) Det måste bli ett slut på det! De uppgifter jag har måste rymmas inom en vettig tidsrymd så att jag har kvar MYCKET tid till mig själv, min familj och mina vänner. Jag vill göra det jag tycker om, inte fylla min tid med massa måsten.

På stresshanteringskursen ska vi ju formulera mål med kursen inför nästa tillfälle, dvs vad vi hoppas få ut av kursen och hur vi kan observera om målen är uppfyllda. Jag har funderat lite sedan i förrgår och initialt ser mina mål ut så här:

1. Kunna jobba 75% och må bra.
2. Kunna ta tillfällig stress och ändå komma tillbaka i jämvikt.
3. Kunna ha en middag hemma utan att bli jättestressad och få ont i huvudet.

Jag kommer att utveckla dessa mål och hur jag ska kunna observera om de är uppfyllda.

Jag har ju tidigare beskrivit mina morgnar här. För att orka med att komma upp till kl. 6.00 behöver jag ju ha någon slags struktur på kvällarna också. Familjen börjar äta middag någon gång mellan halv sex och sex och lite beroende på hur sociala vi är brukar vi bli klara någon gång mellan sex och sju. De två minsta barnen börjar göra sig i ordning för natten klockan sju och vi har ett schema över vem av oss som tar hand om nattningen. Den som inte nattar tar hand om kvällspromenaden med vovven om inte något av de stora barnen har det på sitt schema (jag återkommer kring hur vi har strukturerat upp det barnen ska hjälpa till med hemma). Ungefär klockan åtta är allt hyfsat klart med undanplockning i köket, nattning, hundpromenad mm. Sen har jag "fritt" mellan klockan 8 och 10, det är tid som jag inte vill ska vara inbokad på något sätt utan jag ska då vara fri att umgås med de stora barnen, se på tv, läsa, surfa, blogga eller något annat som jag känner för. Klockan tio ska jag börja förbereda mig för natten för att komma i säng så jag släcker absolut senast klockan elva. 

På sistone har jag fått svårare och svårare att faktiskt komma i säng i tid så jag hinner släcka klockan elva (jag läser mycket och vill gärna hinna läsa en stund). En orsak är att jag klockan tio bl.a. har gått för att stänga av datorn vilket inneburit en stunds surfande. Att jag ofta packar väskor inför morgondagen är en annan orsak till att jag blir senare än jag tänkt. För att råda bot på detta har jag nu bestämt att:

Datorn stängs av FÖRE kl. tio. Om jag börjar se ett tv-program kl. nio ska datorn stängas av innan dess.
Väskor, lunchlådor (när jag kommer dit i min rehabilitering) packas tidigare under eftermiddagen/kvällen.

På så sätt kommer jag att komma snabbare i säng och få den sömn jag så väl behöver. 

Idag var det första dagen på stresshanteringskursen. Vi ska träffas tio torsdagar kl. 9-12 och senare ha två uppgöljningsgånger. Vi ska också ha uppföljningsträffar med arbetsgivaren. Kursen känns mycket lovande, vi var bara fem stycken i gruppen vilket gör att det känns som om man kommer varandra ganska nära och det finns tid för alla att prata.

Vi kommer att ha hemuppgifter mellan gångerna eftersom mycket kommer att handla om hur vi förändrar vår egen situation och då inte bara i teorin utan i vår egen vardag. Till nästa gång har vi två uppgifter:

1. Några gånger under veckan äta en frukt och vara närvarande med alla sinnen i upplevelsen av frukten. Hur ser den ut, hur luktar den, hur känns den, hur låter det när vi tuggar den, hur smakar den osv. Detta är en mindfulness-övning där vi lär oss att vara helt närvarande i det vi gör.
2. Formulera egna mål med kursen och hur vi ska kunna observera huruvida vi har uppnått dessa mål vid kursens slut. Observationerna ska alltså kunna märkas i våra beteenden, inte "luddigt" som hur det känns.

Jag kommer att rapportera här hur det går med mina hemuppgifter.

Nu äntligen kommer en liten rapport från veckan som gått. Jobbet har gått bra, man har verkligen tagit det jag sagt på allvar och man har tilldelat mig arbetsuppgifter som jag trivs med tillsammans med arbetskamrater som förstår hur jag känner. Vi har också bestämt att ha måndagsmöten, något som jag länge efterfrågat. Jag är kort sagt mycket nöjd med hur situationen ser ut just nu. Det jag inte hade räknat med var att jag skulle bli så ohyggligt trött av att jobba 2 timmar om dagen.... Jag har sovit massor och känt mig helt slut men jag förstår också att det är normalt och vanligt. Sammantaget känns det dock kanon att ha kommit igång med arbetet igen och att man faktiskt tar mig på allvar. Man har även föreslagit att jag ska se över min arbetsplats och jag har nu bestämt mig för en ny arbetsstol och ett höj- och sänkbart skrivbord.

Jag behöver handfasta verktyg för att inte gå upp i varv. Stresshanteringskursen som jag ska gå antar jag kommer ge mig sådant men jag känner att jag behöver något redan nu när jag börjar jobba på måndag. Under de "stabiliseringspauser" jag kommer lägga in (se här) men även vid tillfällen då jag "far iväg" och börjar känna stress ska jag ha två saker i åtanke, dels ett mantra:

JAG BEHÖVER INTE PRESTERA, JAG FÅR MÅ BRA,

dels koncentrera mig på att bukandas och att ta lugna andetag. Jag tror att de två relativt enkla medlen kan få mig grundad och få mig att komma tillbaka in i min egen kropp. Detta låter flummigt men för er som har upplevt stress tror jag att det är klart vad jag menar.

För att kunna bukandas ordentligt behöver man ha en korrekt kroppshållning och min hållning när jag arbetar kommer vara något jag jobbar med. Eventuellt ska jag be att få köpa en mer ändamålsenlig arbetsstol.

Inser att jag har glömt en sak de morgnar jag inte lämnar barnen. Vi har kommit överens om att när man inte lämnar ska man dels gå ut med hunden, dels ta hand om tvätten. Tycker inte det blir så bra när jag ska börja yoga på morgnarna men tills vidare ser det ut så. Detta innebär att dessa morgnar ändras till

6.00 Uppstigning. Frukost, ev. meditation, lyssna på musik (nu till en början blir det mest frukost, jag ska utveckla detta längre fram med mer av meditation osv) mm. fram till
6.45 Ut med hunden i spåret. Gång tills vidare men ev. joggning längre fram.
7.30 Hemma igen. Dusch och fixa i ordning mig (möjlighet att tvätta håret en sådan dag, marginal för lite massage etc. längre fram).
8.00 Ta hand om tvätten och packa i ordning det sista med matlåda mm.
8.20 Ge mig av.

Mindre marginaler men ska nog funka.

Under dagens yoga-pass (mmm, det var underbart!) så noterade jag att jag när jag står i samasthiti (se bild nedan) använder några andetag att samla ihop mig på. Känner efter hur jag har bröstryggen, att jag har bandhan "på" osv. När jag känner att jag återigen är samlad - eller i balans - går jag vidare till nästa solhälsning. Jag kände då att det där är precis vad jag behöver i vanliga livet, små stunder av "balanshämtning", känna att jag har kontakt med min andning, inte spänner mig i axlar mm. På måndag när jag jobbar första dagen ska jag:

• Börja kl. 9.00
• Ta fikarast kl. 10.00-10.15 (jag behöver ramar för ALLT)
• Sitta ner i fem minuter när jag kommit tillbaka till mitt rum och bara andas och få kontakt med mitt lugna jag.
• Gå hem kl. 11.00

Följde schemat som jag presenterade här (idag var en dag som jag lämnade). Jag gick alltså upp klockan 6.00 (för att orka upp denna tid släckte jag c:a 22.30 igår kväll, jag kommer att återkomma kring hur mina "nya" kvällar ser ut) och hade hela 45 minuter på mig att göra i ordning frukost, äta den i lugn och ro och bara ha det bra! Inte en enda stresskänsla i kroppen.... Sen en dusch och väckning av de små barnen (de stora barnen klarar av - och trivs med - att styra sina morgnar själva) som nu är ganska inkörda på sina morgnar. Allt avlöpte kanon förutom ett pyttelitet gräl kring vilken kanal som skulle vara på TV:n. Jag och min man har diskuterat om vi ska ha TV-förbud på morgnarna och om det fortsätter med kanaldiskussioner så kommer det bli så!

Efter barnens frukost flöt allt kanon, vi kom iväg i god tid och kunde ta en lugn och skön promenad till skola och dagis. Jag tror inte att jag sa en enda gång till något av barnen att de skulle skynda sig! Det är med en underbar känsla i kroppen jag ser fram emot resten av denna dag! 

Nu har jag ju pratat ett tag om "schemat" för mina morgnar. Det kan kännas lite pretentiöst och löjligt att behöva listor för allt men det är faktiskt helt nödvändigt för mig just nu. Under den tid jag var som mest stressad gjorde jag det som kändes mest akut just för tillfället och jag hade sällan koll på om jag hade matlåda med mig, hann göra mig i ordning ordentligt på morgonen etc. Jag prioriterade alltid barnen så de var alltid OK inför den kommande dagen, jag skjutsade hit och dit etc och glömde mer eller mindre bort mig själv. Tanken med mina listor är att jag ska skapa en struktur för mina dagar där jag kan känna mig trygg i att jag kommer hinna så att jag kan slappna av och inte börja dagen med en känsla av stress.

De två yngsta barnen har nu en lista på sin garderobsdörr och en på kylskåpet med följande innehåll:

7.00     KLOCKAN RINGER - DAGS ATT GÅ UPP!

·      KLÄ PÅ ER KLÄDERNA SOM LIGGER FRAMME

·      TA PÅ ER KLOCKA OCH SMYCKEN OM NI VILL

·      BÄDDA ERA SÄNGAR

·      DRA UPP VARSIN RULLGARDIN

·      TA MEDICIN

·      PACKA RYGGSÄCKEN MED GOSEDJUR, FRUKT OCH ANNAT NI VILL HA MED ER TILL DAGIS ELLER FRITIDS

7.15      DAGS ATT ÄTA FRUKOST.

7.30      FRUKOSTEN UPPÄTEN.

·      DUKA UT OCH STÄLL NER I DISKMASKINEN.

·      BORSTA TÄNDERNA (MAMMA ELLER PAPPA HJÄLPER TILL)

·      FIXA HÅRET

·      KLÄ PÅ YTTERKLÄDER

7.45     DAGS ATT GÅ HEMIFRÅN!

Vi har kört enligt detta schema sedan skolstarten och jag måste säga att det fungerar över förväntan och det går hela tiden bättre och bättre. Hur ser då mina morgnar ut? Jo, det beror på om jag lämnar barnen eller inte (vi turas om så jag lämnar varannan dag och min man varannan). Om jag inte lämnar ser det ungefär så här:

6.00 Uppstigning (jag har gått upp 6.15 hittills i höst men tror att jag vinner i längden på att gå upp lite tidigare)
Frukost, ev. meditation, lyssna på musik (nu till en början blir det mest frukost, jag ska utveckla detta längre fram med mer av meditation osv) mm. fram till
6.45 Ut med hunden i spåret. Gång tills vidare men ev. joggning längre fram.
7.30 Hemma igen. Dusch och fixa i ordning mig (möjlighet att tvätta håret en sådan dag, marginal för lite massage etc. längre fram).
8.15 Packa i ordning det sista med matlåda mm.
8.20 Ge mig av.

Det finns i ovanstående schema en hel del marginal men det känns bra. Dessa morgnar kommer längre fram successivt att bytas ut med morgnar med yoga-pass. Då behöver jag den längre tiden på mig. Om jag lämnar ser morgnarna ut så här:

6.00 Uppstigning (jag har gått upp 6.15 hittills i höst men tror att jag vinner i längden på att gå upp lite tidigare)
Frukost, ev. meditation, lyssna på musik (nu till en början blir det mest frukost, jag ska utveckla detta längre fram med mer av meditation osv) mm. fram till
6.45 Dusch.
7.00 Väcka de minsta barnen. Fixa deras frukost så att de kan börja äta
7.15 då jag kan börja göra mig i ordning (påklädning mm)
7.30 Packa i ordning det sista med matlåda mm. Hjälpa barnen med det sista så att vi kommer iväg
7.45 promenad/cykling till skolan. Framme där
8.00 då vi lämnar och säger hejdå för att gå vidare till dagis så vi är där
8.15 då jag lämnar minstingen och säger hejdå för vidare färd mot jobbet.

I båda fallen är det tänkt att jag ska hinna till jobbet kl. 9.00. Vad tror ni om detta? Jag har som sagt provat dessa scheman (ungefär) med den skillnaden att jag gått upp 6.15. Men jag tror på att få lite längre tid för mig själv i lugn och ro innan dagen drar igång.

Tilläggas ska också att vi (både när jag och min man lämnar) kommer att gå eller cykla till skolan och dagis och därmed inte ta bilen för att skjutsa barnen. Tills vidare kommer jag också att cykla till jobbet men längre fram när jag ev. kommer ha med mig hunden till jobbet för att ta någon/några promenader där kommer jag ev. cykla hem för att ta med henne i bilen (vi får inte ha hund inne på jobbet).

Det känns som om jag är på rätt väg!

Idag hade jag ett s.k. rehab-möte med företagshälsovården och min arbetsgivare. Mötet gick väldigt bra tycker jag och vi har gjort upp en plan över hur jag ska gå tillbaka till arbetet. På måndag börjar jag jobba 25% och det känns faktiskt väldigt bra. Jag tycker själv att jag har kommit väldigt långt i att hantera min stress, att se när den kommer igång och kan i viss mån "backa" och ta mig ur min upplevda stress. Det känns utvecklande att nu börja jobba och applicera mitt nya sätt även på jobbet. Min målsättning (kortsiktigt) på jobbet är:

• Jobba 2 timmar om dagen. I detta finns två svårigheter:
  Att känna mig nöjd även om jag inte tycker att jag har hunnit så mycket.
  Att inte läsa mail mm. hemifrån på kvällarna, när jag har jobbat på dagen är min arbetstid slut.
• Inte sätta upp specifika mål för dagen/veckan mm av typen "idag ska jag hinna a,b och c", för mig blir det OERHÖRT stressande, framför allt eftersom jag ofta sätter upp mina mål alldeles för högt vilket gör att jag ofta känner mig misslyckad.
• Att inte "gå igång" och tacka ja till uppdrag, nya arbetsuppgifter mm utan klara av att "skärma av" och känna att det jag ska göra är precis mina två timmar (med de arbetsuppgifter vi har kommit överens om) och klara av detta utan stress.

Vi har kommit överens om att jag ska jobba 9-11 varje dag utom torsdagar då jag ska gå på stresshanteringskurs 9-12. Klockan 9 passar mig bra efter de "morgonscheman" jag har gjort upp. Jag återkommer kring dessa scheman snart!