En livsstilsförändring innebär ett sorgearbete
Jag har en väninna som alltid har supervälstädat. Detta faktum har alltid gjort mig lite stressad av att hon skall komma på besok hemma hos mig där jag aldrig verkar komma ikapp plus att jag ärligt talat ofta struntar i att städa till förmån för sådant som är roligare för stunden.
En dag sa hon att hon önskade att hon kunde vara mer som jag och inte behövde vara så petig. Om hon inte var det mådde hon jättedåligt! Hon tyckte det var avslappnande att hälsa på hos mig där det kunde se ut lite hur som helst och hon inte kunde göra något åt saken!
Ända sedan den dagen så började jag uppskatta min slarviga sida lite grann. :-)
Det händer faktiskt inget farligt om man inte är perfekt. Det finns faktiskt inte någon som är helt perfekt och att då sträva efter detta är bara ett säkert sätt att få sig själv att må dåligt.
Detta blev lite långt och lite luddigt men det jag vill ha sagt är att jag tror att du inte behöver ha så höga krav på dig själv. När man börjar gräva lite så upptäcker man oftast att det inte är någon annan som förväntar sig att man skall ha det.
Jag förstår att du jobbar mycket med att komma till insikter och så, men ibland kan den bästa medicinen vara att göra en Ferdinand. Sätta sig under en korkek och lukta på blommorna. ;-)
Det känns som om du är på väg att hitta dit...
kram
Tack snälla Mumlan!!!
Så klokt. Jag är lite i samma sits och har verkligen inte tänkt så ... men det stämmer ju! Ändrar man sin livsstil och sin syn på livet och sin egen person så kommer ju även idealbilden av mig själv att ändras. Det kan nog vara därför många saboterar för sig själva, det är en rädsla och en sorg.
