En ny livsstil!

Som jag har skrivit tidigare har jag haft svårt att hålla fokus under sommaren. Istället för att vara "inuti" mig själv hamnar jag "utanför" mig själv. Det är lite svårt att beskriva hur jag menar men jag tror att man enklast beskriver det med att fokus hamnar på att leva för och genom andra istället för att leva för mig själv. Jag tappar liksom bort vad det är jag behöver för att må bra, vad jag vill, osv. Istället strävar jag efter att vara så bra som möjligt för andra och i gengäld ställer jag indirekta krav på tacksamhet. Mitt existensberättigande blir då den tillfredsställelse jag ger andra och att jag därigenom känner mig "duktig". Det står tydligt för mig nu att jag i och för sig har kommit väldigt långt i min utveckling på hemmaplan, i vardagen har jag hittat ett förhållningssätt där jag kan tillgodose mina egna behov utan att för den skull åsidosätta andra. Dock har jag inte kommit lika långt vad beträffar semestrar. Allt ska liksom vara så perfekt då, alla ska vara glada och allt ska vara så förträffligt. Att jag dessutom hamnade i en miljö där jag kände mig "utanför" gjorde naturligtvis inte saken bättre utan jag hamnade i en ond spiral av ältande hur jag skulle kunna bli "bättre" osv.

Idag blev jag tokarg på mina två yngsta barn (vi tre är ensamma på sommarstället nu) för att det ALLTID behövde ifrågasättas huruvida man kan hjälpa till att exempelvis torka av bordet även fast det inte var man själv som hade spillt osv. Jag tycker inte om att bli arg men det var på något sätt så befriande att lätta på trycket och då kände jag att det jag släppte på genom att bli så arg var mitt behov av att de skulle tycka så mycket om mig. Det stod då alldeles klart att jag under sommaren har strävat alldeles för mycket efter att vara omtyckt med ovanstående konsekvenser av indirekta tacksamhetskrav osv. Jag vill INTE bli så arg men jag vill inte heller tappa bort mig själv. Men det är mitt ansvar att se till det!