Förändring utifrån och inifrån
I takt med att jag har kommit längre i mitt arbete med min livsstilsförändring har jag mer och mer kommit till insikt om att det behöver ske en förändring både utifrån och inifrån. Ja, jag kan ju givetvis inte veta att min erfarenhet är generell men jag tror att det till viss del kan vara så. Hur menar jag då? Jo, om vi tar arbetet med min stress, där handlar det i mitt fall mycket om att agera annorlunda. Arbeta reglerade arbetstider (jag har s.k. förtroendearbetstid vilket innebär att man kan arbeta i princip hur mycket som helst), ta ut VAB när barnen är sjuka och inte försöka hinna med något jobb, vara ledig hemma på kvällarna och inte försöka "hinna få saker gjorda" etc. Men det räcker inte att bara genomföra den yttre förändringen, man måste samtidigt göra upp med sin livssyn, sina värderingar och förväntningar på livet, annars skjuter man så att säga bara stressen på framtiden. Jag kan inte fortsätta att ha mina egna förväntningar på att jag ska vara en fantastiskt mamma, en underbar hustru, högpresterande på arbetet osv när jag i andra änden medvetet går in för att minska på min stress. Så det gäller att jobba på två fronter, inifrån (med min självbild, mina förväntningar på mig själv etc) och utifrån (styra upp mitt liv och faktiskt göra mindre). Min egen bild av mig själv måste så att säga matcha det jag gör för att i slutändan må bra.
På samma sätt kan man resonera kring förändringen kring min vikt. Jag måste dels förändra mitt yttre beteende och äta bättre och röra mer på mig. Samtidigt måste jag lära känna mig själv och förstå bättre vad det är som ligger bakom mitt ätbeteende. Det är ju inte alltid det är hunger, utan minst lika ofta om att "ta hand om mig själv". Att förstå vad detta onödiga ätande står för, i vilka situationer det uppstår och hitta alternativa sätt att hantera det är svårigheten. Jag tror helt enkelt inte att det räcker att förändra de yttre beteendena för att bestående gå ner i vikt utan det krävs även ett inre förändringsarbete!
Jag tror att vi missar att lära våra barn att ta hand om sig själva på ett djupare plan. Det handlar inte bara om att ta hand om sin hunger, sin hygien, sin sömn osv. utan vi måste lära oss tidigt att verkligen bry oss om oss själva. Att vi alla har ett egenvärde som inte handlar om vårt utseende, vår prestation eller något annat yttre. Att vi är bra precis som vi är och är värda att må bra.
På samma sätt kan man resonera kring förändringen kring min vikt. Jag måste dels förändra mitt yttre beteende och äta bättre och röra mer på mig. Samtidigt måste jag lära känna mig själv och förstå bättre vad det är som ligger bakom mitt ätbeteende. Det är ju inte alltid det är hunger, utan minst lika ofta om att "ta hand om mig själv". Att förstå vad detta onödiga ätande står för, i vilka situationer det uppstår och hitta alternativa sätt att hantera det är svårigheten. Jag tror helt enkelt inte att det räcker att förändra de yttre beteendena för att bestående gå ner i vikt utan det krävs även ett inre förändringsarbete!
Jag tror att vi missar att lära våra barn att ta hand om sig själva på ett djupare plan. Det handlar inte bara om att ta hand om sin hunger, sin hygien, sin sömn osv. utan vi måste lära oss tidigt att verkligen bry oss om oss själva. Att vi alla har ett egenvärde som inte handlar om vårt utseende, vår prestation eller något annat yttre. Att vi är bra precis som vi är och är värda att må bra.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Det är svårt att se ätandet som "bara bränsle" - det är belöning, avslappning, det dövar känslor. Samtidigt är det ju inte heller något man kan vara utan, du kan inte sluta äta.
Trackback
