Lugn och ro - det är så skönt!

Ju mer jag lyckas varva ner, desto tröttare blir jag. Det är en konstig upplevelse att bokstavligt talat se att min värsta fiende är jag själv - om jag inte passar mig. Vad är det som gör att vi (eller i alla fall jag, men jag tror att jag delar detta med många) är så otroligt dåliga på att ta hand om oss själva. Varför behöver vi få så mycket bekräftelse från våra prestationer? Och den stora frågan för en som har så många barn som jag är förstås - hur lär man sina barn att inte satsa på prestation utan på att må bra? Samtidigt som man ju inte vill lära dem att helt strunta i skolan osv. Återigen - vi talar om balans. Men en tonåring är ju nästan per definition i obalans med alla hormoner som rusar runt och som gör dem till lätta offer för hur det blåser ikring dem.

Hur som helst, vi har haft en fantastisk helg och jag och min man påminner oss om att vi vill vara här längre i sträck. Problemet är att nästa vår när vi ska bestämma när vi ska resa hit så tycker vi att det är så mycket som vi ska hinna med hemma så det kan inte bli så länge på Gotland... Det är i alla fall bestämt nu att jag ska vara på Gotland i sju veckor i sträck i sommar med ett kortare avbrott för en vistelse hemma med gräsklippning mm. Jag längtar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0